DELA
© Nya Åland

En kattastrof. Ursäkta ordvitsen.

Under försommaren avnjöt jag en veckas semester, som vanligt emigrerad till Geta. Vid ett kort hembesök fick jag en påträngande anledning att anklaga de hemmavarande sönerna för bristande hygien.
Det luktade, kort sagt, jätteilla i tvättstugan. Mitt finger pekade mot jättehögen med fuktig tvätt, den angränsande toaletten, och jag kan ha låtit undslippa mig något om mäns behov av att uträtta sina behov på stående fot.

Skammen var således min när bildbevis levererades ett par dagar senare på två halvätna kråkor som katten Leif, den store jägaren, lämnat i ett hörn i garaget. Äckligt var det, och stank gjorde det.
I fredags var det dags för storsanering av hemmet. Jag gnodde på hela dagen och tyckte att jag fått det riktigt fint, men en lukt dröjde sig kvar.
Ett tag trodde jag att jag kanske överdoserat på tredje säsongen av The Walking Dead, så att jag till och med kunde känna lukten av zombies.

I tvättstugan var lukten starkast. Trodde igen att pojkarna var syndarna, som kanske lämnat nån kråkbit kvar, eller droppat något äcklig på mattan i garaget.
Icke så, förlåt igen gossar.
Längst in i garaget hittade jag nämligen en hel, alldeles död mås.
Den läckte.

Måsar, eller vad det nu var för måsfågel (Ralf Carlsson, jag har ingen aning), är jättestora. Deras näbbar är läskiga. Katten Leif är ganska liten och knappt fullvuxen. Med kråkorna hade han ju gjort sitt bästa att ta vara på födan, men måsen var alldeles hel. Kanske hade den placerats där in i hörnet för hängmörning.

Vårt garage är inte ett rum där vi förvarar bilen. Där står spel, verktyg, brädstumpar, vattenskidor, syltburkar, resväskor och allt möjligt skrot. När jag väl hittat måsen tog det mig ansenlig tid att komma fram till den. I processen tappade jag en jättestor och jättetung bänkskiva på foten.
Tårarna sprutade. På grund av stanken kunde jag bara andas med munnen, och när jag lyfte upp måsen med dubbla kompostpåsar på händerna, så rann det äckliga vätskor ur den, hela vägen ut.

Min fråga: hur kan en liten katt få tag på en jättelik mås? Varför gömde han den i garaget? Vad ska jag göra för att avråda honom från sådant beteende i framtiden?
Jag kan hantera möss och småfåglar, till och med någon enstaka ekorre, men det här är för mycket.
När jag sen låg i soffan med bultande fot och händerna skrynkliga av starka rengöringsmedel, kom Leif och försökte stryka sig mot mig och gullas lite.

När jag tittade in i hans ögon såg jag en glimt av rovdjuret, måsdödaren. Sen började han spinna och somnade.

Nina Fellman