DELA
© Nya Åland

En död åsna

Ibland tror man inte det ögonen försöker ta in. En kamel har bitit ihjäl en mobbande åsna.
Det hände på Högholmen i Helsingfors i onsdags. Två kameler och tre åsnor har delat inhägnad, bland dem en kamelhane och en åsnehingst. En ung hingst.
Vad som hände vet man inte riktigt, möjligen handlade det om något slag av revirbråk. Den unga hingsten ville sätta sig i respekt och hade inte räknat med att kameler inte är att leka med. Enligt personalen på Högholmen hade åsnan bråkat med kamelen redan en tid. Nu säger besökande publik att åsnan bet kamelen och då bet kamelen tillbaka. Åsnan dog.

För egen del har jag hört att kameler spottar. Vad jag kan minnas har jag inte mött någon på nära håll om man bortser från cirkuskamelerna som har hållit till vid Östra utfarten. Men då har jag åkt förbi i bil och kameler spottar möjligen inte på bilar.
Däremot biter de åsnor. Och man måste sannolikt vara en åsna om man börjar bråka med en kamel.
I övrigt har jag inget emot åsnor av det fyrbenta slaget. Jag kan nästan känna viss medkänsla med den döda.

Betydligt värre är det med tvåbenta åsnor.
Finska gallup har frågat finländare hur de ser på sina grannar, det vill säga vad de vill och inte vill bo granne med. Man blir mörkrädd när man läser resultatet.
Det man inte vill bo granne med är alkoholister, narkomaner och personer med straffregister. Kanske, om man får välja ….
En femtedel av de tillfrågade vill inte heller vara granne med homosexuella, invandrare eller hiv-smittade.
För att få straffregister måste man ofta nog göra något själv, något galet. Men homosexuell blir man om man blir det, oberoende av vad man själv gör. Invandrare brukar inte heller ha stort val. Och det finns hiv-smittade som är fullständigt oskyldiga till vad som hänt. Trots det vill en femtedel av landets befolkning inte ha att göra med dem.
Vad är det för en värld vi lever i år 2007?

Ungdomar mellan 15 och 24 är negativare än andra till att bo granne med daghem eller servicehus för åldringar och handikappade.
Personer över 65 har visst obehag för homosexuella, straffade och politiska extremister.
Är man ung så vill man kanske inte tänka på att man en dag blir gammal och ful, man vill inte se detta förfärliga som man har framför sig. I dag skall ju alla vara unga och vackra tills de dör vid 92. Man vill blunda för verkligheten
Politiska extremister kanske kastar bomber och sjunger kampsånger när man vill sova. Och straffade, det beror väl på för vad. Men homosexuella? Uppfattas de på något sätt som ett hot, på samma sätt som den unga åsnan försökte hota kamelen.
Gamla, stadgade pensionärer. Vad skall man tro?
Och det är bara några år kvar nu.
HARRIET TUOMINEN