Dyslexi och läs- och skrivsvårigheter
Jag fick reda på att jag hade läs- och skrivsvårigheter för lite mer än ett år sedan när jag gick i åttan. Det var min mamma som tyckte att vi skulle starta utredningen och hon hade rätt.
Jag har genom hela min skolgång haft problem med stavningen, jag kommer ihåg när jag gick i femman och vi skulle ha diktamen. Jag kunde sitta i över en timme och försöka lära mig meningarna och ändå lyckades jag inte få alla rätt.
När jag till slut fick min diagnos ledde det till att jag höjde mina betyg i svenska och engelska ganska betydligt. Det var skönt att änligen få en förklaring till varför det tog mig så lång tid att lära mig en ordläxa och varför jag alltid hade massa stavfel.
Jag har inte en dyslexidiagnos, även fast jag ofta kallar det jag har för dyslexi, men läs- och skrivsvårigheterna jag har betyder samma sak. Den enda skillnaden är att en läkare inte har kollat på mina papper och fastställt en diagnos utan bara en psykolog. Jag har dock exakt samma rättigheter som en person med en dyslexidiagnos.
De flesta tror att dyslexi betyder att man har svårt med att läsa och stava men dyslexi kan vara väldigt olika från person till person. För mig går för det mesta ut på att jag har problem med att stava och att jag byter ut ord med varandra.
Jag kan inte heller se mina egna fel utan läser texterna jag skrivit så som jag tänkt när jag skrev det, inte så som det står skrivet.
Jag kommer ihåg när jag var liten och lärde mig läsa och min mamma sade att jag inte läste som andra. Jag kollade inte på en bokstav i taget utan jag läste hela texten och berättade sedan vad som stod där. Det gör jag fortfarande vilket leder till att jag nästan aldrig läser det som står exakt utan ändrar det till mina egna ord.
På så sätt får jag helheten rätt men kan missa olika detaljer vilket även har gjort att jag kan läsa samma böcker flera gånger. Till exempel Harry Potterböckerna, jag tror att jag har läst dem 39 gånger och ändå så hittar jag nya saker jag hoppat över de andra gångerna.
Mina läs- och skrivsvårigheter är inte ett så stort problem, jag har inte så grav dyslexi. Jag klarade mig bra i skolan utan min diagnos men var tvungen att kämpa lite mera helt enkelt.
Jag har även tackat nej till de flesta hjälpmedel de ger åt dyslektiker i min skola, jag skriver mina anteckningar själv och har bara muntlig komplettering i vissa prov.
Jag ber även lärarna att kolla igenom mina svar till instuderingsfrågor men där drar jag gränsen, jag vill inte utnyttja det till att vara lat i skolan.
Jag lär mig också mycket av att skriva anteckningar även om de kanske inte alltid blir helt rätt.
