DELA
© Nya Åland

Det finns alltid nästa sommar

Jag gör det varje år. Deklarerar att den här sommaren, då ska jag banne mig hinna med att läsa massor med böcker. Jag ska läsa alla de där böckerna som jag har tänkt på, och alla de där som folk har talat så gott om under året. Men det slutar likadant varje gång. Med en halvläst, tummad pocketdeckare och omåttlig besvikelse.
Sedan jag stakade fram mina första lästa ord i sexårsåldern har jag älskat böcker. Jag har plöjt genom dem i en rasande fart, och det har egentligen inte spelat så jättestor roll vad det har varit för bok. Bara det har varit någonting. Men jag har alltid tyckt speciellt mycket om tjocka böcker, eftersom jag då hinner lära känna karaktärerna ordentligt.

Problemet är bara
, att ju äldre jag blir desto mindre tid för tjocka böcker verkar det finnas. Det började smått redan i högstadiet, och i och med universitetsstudier har det hela eskalerat. Visserligen finns det gott om tjocka böcker, det kan jag faktiskt inte klaga på, men de handlar alla om tryckfrihet, upphovsrätt, intervjuteknik, offentlighetsprinciper, pressetik och gud vet vad. Vilket kanske inte är helt det som jag har haft i åtanke.
När jag till slut har plöjt igenom all den kurslitteratur som ju ska plöjas igenom innan tentan. Då är jag helt ärlig ganska less på att läsa. Den där boken som ligger på nattduksbordet frestar inte alls lika mycket längre. I stället vill jag helst ligga helt apatisk i soffan och stirra tomt på tv:n. Och det är då jag lovar mig själv att i sommar, då blir det av. Då tar jag mig igenom ett halvt bibliotek, minst.

Så kommer då
den efterlängtade sommaren och jag är taggad till tänderna. Nu jäklar. Jag börjar till och med kika runt lite efter vilken bok jag ska ta först. Kanske gör jag till och med en liten lista om jag är riktigt energisk. Det är viktigt att det blir bra det här.
Men så börjar jag sommarjobba. Hela dagarna läser och skriver jag här på redaktionen. Och jag älskar det, men när jag kommer hem kan jag nästan se bokstäver som snurrar runt, runt framför ögonen på mig. Ivriga att sättas i hop till meningar och ord. Och plötsligt är det apatiska tv-stirret tillbaka och boken kastad åt sidan, hoppfull uppslagen på första sidan.
Jag tänker då att kanske jag kan hinna med något under de helger som jag inte jobbar. Men alltid är det någon fest man vill gå på, någon utgång som ska hinnas med och några personer man inte alls har hunnit umgås med tillräckligt. Och vips så är helgen över och boken orörd.
Nåja, nästa sommar försöker jag igen!

Josefin Grunér     josefin.gruner@nyan.ax