DELA
© Nya Åland

Det blev visst en spalt om spalten

Här på Nyan är det två besked som ständigt skakar mig i mina grundvalar. Det ena är när nyhetschefen glatt berättar att jag har diskdag. Vi har ju den ordningen här i huset att någon av oss har i uppdrag att hålla köket i ordning, se till att diskmaskinerna går och att disken sedan plockas undan.
Egentligen är det inte särskilt betungande – om man gör jobbet allt eftersom under dagen. Dessvärre är jag inte lagd på det sättet. I stället kommer det, trots den glada hälsningen från nyhetschefen på morgonen, som en total överraskning på eftermiddagen, just innan jag ska gå hem. Varje gång.
Men det är som sagt inte värre än att man plockar ihop, torkar av och plockar in. Med åren här på Nyan (det är snart tre nu) så har jag till och med lärt mig var fällorna finns. Den största är komposttunnan. Första gången jag hade diskdag gjorde jag ett nybörjarmisstag. Ovan som den svensk jag är vid kompost över huvud taget så gick jag med den slabbiga påsen till tunnan på gården, öppnade locket och släppte taget.
Tunnan var tom. Tom, så när på den sörja som alltid tycks finnas kvar i just komposttunnor. SPLASH! Halva jag var täckt i kompostvatten. Kul. Och rolig lukt i bilen hela vägen hem till Geta…

Nåväl, jag har lärt mig, som sagt. Värre är det då med just dessa rader du läser nu. Spalten. Jösses vad jag har slitit med spalterna. Inte alltid, ibland har man något som bara måste skrivas, och som nästan skriver sig själv.
Andra gånger, som i dag (eller i går när du läser det här), är det en annan femma.
Spalten ställer krav. Den ska vara intressant. Den ska inte vara en ledare. Den ska gärna vara lite rolig, lite av en stunds avkoppling. I alla fall i min värld.
Det är inte alltid så lätt.

Just den här spalten är tredje försöket efter en fullspäckad dag bestående av möten, mååånga telefonsamtal, en ledare, redigering och inskrivning av insändare, bilköp (!) och en snabb lunch.
Första försöket handlade om golf. Tänkte försöka reta upp några golfhatare genom att beskriva varför golf är världens svåraste sport. Det blev ingen spalt, det blev en mellanstadieuppsats. Radera.
Den andra handlade om mitt favoritämne: Signe, 5. Men den blev inte rolig, lyfte liksom inte riktigt. Nog för att det finns material så det räcker och blir över, men min trötta hjärna lyckades inte få ihop det till något tillräckligt bra. Radera.
Så, kvart i sex, samtidigt som familjen meddelar att de äter eftersom jag inte ens åkt från jobbet än, blev det så här.
Och med det är spalten färdig. Det var inte så farligt, trots allt. Betydligt bättre än kökshandräckningen.
Och jag luktar inte allt för illa när jag sätter mig i bilen.

Jonas Bladh