DELA
© Nya Åland

Det alle man och kvinna får

Det lär skall diskuteras allemansrätt på nätet. Diskussionen dyker upp varje sommar.

För ett par år sen berättade jag om journalisten Ilkka, som tältade på Putins tomt i Saltvik. Sen tog han sig till Mariehamn och anmälde sig hos polisen. (En gång journalist, alltid journalist.) Han hade tältat utan markägarens tillstånd och det får man inte göra enligt den Ålandsguide han hade läst. Allemansrätten på Åland är inte som i riket, nämligen. Hade han brutit mot lagen, ville Ilkka veta.

Polisen vill inte befatta sig med frågan utan skickar honom till Jörgen Eriksson, naturvårdsintendenten. Och det visade sig att guiden har fel (vilket vi har hävdat i decennier).

När en hamnguide för båtfolk gavs ut för några år sen var bofasta förbannade. De ville inte ha båtfolk in på knutarna eller i vackra vikar som de ville ha för eget allemansbruk.

Debatten gick inte spårlöst förbi. Jörgen Eriksson berättar i Putin-artikeln att jurister då utredde frågan och kom till att den gamla (?) synen på de åländska särbestämmelserna inte till alla delar stämmer. Man får visst tälta utan tillstånd bara man inte stör eller ställer till skada.

Yes! Jag visste det. Tror jag. Men Visit Åland hävdar fortfarande att man får tälta max ett dygn om man inte lyckas få lov av markägaren.

”Om det inte är möjligt att fråga markägarens lov är det tillåtet att tälta med enstaka tält ett dygn om det görs med hänsyn till hemfriden. Det innebär att det ska vara ett tillräckligt avstånd från bebyggelse och med hänsyn till platsen i övrigt.”

Så står det på Visit Ålands hemsida än i dag (den 8 augusti 2016).

Var läser Visit Åland det? Eller vill man inte ha folk på visit?

Allemansrätten är något av det finaste vi har och jag har skrivit om den gång på gång under årens lopp. När jag i ett skede höll på att förtvivla – opinionen, eller delar av den, ville inte lyssna – plockade maken fram domarreglerna som tröst.

”Landssed, när hon icke haver oskäl med sig, bör räknas för lag”, lyder en av reglerna. Allemansrätten är en landssed.

”Det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara lag; för de skäl lagen haver med sig gillas hon”, lyder en annan.

Jag älskar den sortens kloka formuleringar.

Ifall någon undrar så är det mesta av den här texten skriven för två år sen. Men gäller fortfarande!