DELA
© Nya Åland

Den goda människan på Badhusberget

Det var en av de första gångerna på den här sidan millennieskiftet som jag sprang uppför vägen till Badhusberget. Sprang och sprang förresten, någon sorts joggande där jag med knapp nöd lyckas övervinna jordens gravitation är en bättre beskrivning.

Halvvägs möter jag en ung dam i träningskläder och hennes rosiga kinder skvallrar om att hon redan avverkat sträckan.

När jag flåsar mig runt sista kurvan svischar hon förbi på yttersidan. Herregud vad fort det går.

Väl uppe vid vattentornet tar jag ett varv för att vänja mig vid höjden innan jag åter söker mig mot Basecamp 1, bänken vid stigen mot Badhusparken. Övervinner lusten att gå i bivack på bänken för en timme eller två och tar Kärleksstigen ner mot Västra hamnen.

Vänder söderut, rundar paviljongen och tar stigen UPP MOT BERGET IGEN. Hur galet är inte det.

Halvvägs möter jag den unga damen. Hon ler snällt och säger: Heja, heja.

Vilken god människa. Jag känner mig som Jabba the Hutts lillebror och så får jag ett uppmuntrande ”heja, heja” mitt i allt elände där kroppen mobiliserat sina sista reserver för att klara nästa steg.

Genom årens lopp har jag sett åtskilliga tjockisar i illasittande träningskläder som stönat sig fram längs gångvägar och motionsslingor, sådana som jag själv alltså. En gemensam nämnare är att de stannar och börjar gå när de möter en annan människa, antagligen generade över sin svettiga uppenbarelse. En helt onödig reaktion, kämpa på bara.

Det där försvinner med åldern, man slutar bry sig, men tills dess: Tänk på att ett vänligt ”heja, heja” kan göra underverk.

För egen del gick det bättre och bättre i den där uppförsbacken, självförtroendet steg – och med den smärtan i vänstra knäet. Ta det lugnt uppför och specialträna knäet var fysioterapeutens råd.

”Utfallande steg” heter en övning. Föll ut så långt jag kunde – och det högg till i höger lår.

En liten muskel som i brist på sysselsättning gått i förtidspension och nu protesterade vilt mot att bli kallad i tjänst igen.

Heja, heja.

Mårten Sundberg

marten.sundberg@nyan.ax