DELA
© Nya Åland

Den andra kärringen

Det var ju presidentval i söndags. Inför valet skulle jag intervjua båda slutkandidater och satt igång med att kontakta deras kampanjpersonal på torsdag, en och en halv vecka före valet.
Med Pekka Haavisto var det inga problem. En trevlig kampanjperson sade att jag kunde telefonintervjua Pekka på söndag morgon, en vecka innan valet. Han beklagade sig för att jag behövde gå upp en helgmorgon men förklarade att Pekka faktiskt hade en ganska ansträngd tidtabell. Inga problem, sade jag, och ringde upp Pekka Haavisto halv nio på söndagen för att prata om demilitarisering och sambafestival.

Med Sauli Niinistö var det lite knepigare från början. Hans kampanjpersonal ville få frågorna via mejl och svarade ”kanske” och ”vi gör vårt bästa” när jag frågade om och när jag skulle få svar. Veckan innan valet hörde jag av mig till dem igen och fick svaret:
– Sauli har redan pratat med en journalist på Ålandstidningen.
Mycket tålmodigt förklarade jag att vi faktiskt har två dagstidningar på Åland och att båda har ordet ”Åland” i sitt namn. Som svar fick jag att jag skulle höra av mig via mejl till en annan kampanjperson, vilket jag också gjorde.
Den lilla berättelsens absoluta höjdpunkt kom när jag då fick mejl från den andra personen som jobbade i Sauli Niinistös kampanj.
– Är det här en annan kärring än den från i morse? stod det.
Översättningen är min, språket som användes var finska och ordet ”akka”. Min första reaktion till det uppenbarligen fatalt feladresserade meddelandet hade kunnat vara skratt, men efter allt arbete med att försöka få intervjun blev jag faktiskt förbannad. Jag skrev tillbaka att jag bara var 25 år och ingalunda kände mig som en kärring.
– Jag är hemskt ledsen. Jag menade verkligen inte dig, löd svaret.

Någon menade han uppenbarligen, men jag hade inget intresse i att utreda frågan vidare. Till slut fick jag också intervjun med Niinistö och har alltså ingen anledning att vara bitter över att jag blev den andra kärringen.
Det jag vill säga med den här texten är att vi kräver mycket från våra politiker och deras medarbetare. Ett felaktigt ord, en missad faktakoll, en sen middag i fel sällskap, ett visserligen korrekt men hemligstämplat dokument som används i valkampanjen. Alla dessa har fått och kommer att få politiker på fall.
Och vet ni vad, jag tycker att det är helt rätt. Missförstå mig inte, jag menar ingalunda att ett felskickat mejl från Niinistös medarbetare skulle göra honom till en sämre president. Jag menar bara att politiker inte har råd att bli arroganta.
Sen får ni kalla mig kärring för det.

Annakaisa Suni