Att vara fuskvegetarian
Jag är vad de hippa trendanalytikerna skulle kalla en flexitarian. En flexitarian är en som äter mestadels vegetarisk mat, men som när lusten, plånboken eller middagsbjudning slår på, så kan det mumsas kött.
Flexitarianismen har sitt ursprung i ett ökande miljötänk kring mat och etiska frågor kring djurhållning.
Själv storgillar jag idén med flexiterianismen.
Det erbjuder en inkörsport till vegemat, miljötänk och funderingar kring djuretik utan att bli för ”förbjudande” och svartvit.
För mig symboliserar det att jag har en tanke bakom min diet.
Precis som vegeterianer eller veganer ofta är det av ideologiska skäl, så vill jag också förkunna att jag inte äter vegetarisk mat bara för att jag tycker det är gott. Det som jag tyvärr märkt av i olika sammanhang är att man antingen ska vara helvegetarian eller så ska man truga i sig äta köttet som erbjuds. Mellanlägen ifrågasätts.
Om man skriver upp sig som vegetarian på listan till större middagskalas, utan att egentligen vara helvege, så höjs några ögonbryn.
”Jaha, så du är lite vegetarian när det passar?”. Vegemåltider är ofta reserverade för riktiga vegetarianer och det passar sig inte att ett semiveggo mumsar i dig de dyrbara bönorna.
Samma skepsis slås jag av när jag får suget att beställa kött i sällskap med vänner som vet om min förkärlek för vegomat och den övertygelse som står bakom.
Jag får alltid lite dåligt samvete och känner mig som en hycklare.
Det känns som att jag har vacklande karaktär och allt vad jag tidigare propagerat för bara smälter iväg likt osten på min hamburgare.
Jag är verkligen inget mathelgon. Fuskar med nån Rökka-korv då och då och kött som kanske inte är så hållbart. Men jag försöker tänka till och jag håller mig informerad. Jag uppmuntrar heller inte andra att bli helgon i matväg, bara medvetna konsumenter, som dels äter annat än bara kött och dels som är informerade om var deras kött kommer ifrån och vad köttproduktionen innebär. Svårare än så behöver det inte vara. Oavsett om man kallar sig flexitarian eller inte.
Förresten är vegesoppor det bästa som uppfunnits efter pommes frites. Blomkålssoppa kan vara guds gåva till mänskligheten (jobbigt att den då blir ännu lite godare med bacon i…)
