DELA
© Nya Åland

Agent Signe – en tjej att lita på när det gäller hemlisar

Signe, 5, har varit agent Signe, 5, i tre veckor. Hon har krånglat sig ur trängda lägen, hon har undvikit att leda folk till ämnet och framför allt har hon hållit tyst.
Vi som vetat har iakttagit henne och sett hur det ryckt i både läppar och tunga. Hon ville ju så gärna berätta, men hade lovat att inget säga.
Och inget sa hon. Okej, till kompisen Jasmine på Kanarieöarna, de som blev bästisar för en vecka i solen vid poolen. I transferbussen på väg till flygplatsen satt de framför mig och Linda-Marie och pratade. Plötsligt tystnade Signe, vände sig om till sin mor och frågade tyst: Mamma, får jag berätta vår hemlighet för Jasmine? Det fick hon.
Med handen för och tätt, tätt intill örat avslöjade hon det hon inte fick säga till någon annan än Jasmine.
Sedan knep hon igen igen.
Någon vecka senare kom nästa begäran om lättnad från tystnadslöftet. Fick hon månne berätta för bästa kompisen Wilma på dagis. Jo, det fick hon. Ingen övrig restriktion, men tydligen insåg agent Signe att detta inte var information som Wilma fick föra vidare och belade kompisen med samma tystnadslöfte.
Tre femåringar, tre tystnadslöften. Och de häll, alla tre.

För när vi hade fått beviset i vår hand, att misstankarna stämde och säkerheten steg var det dags att lätta på munkavlen för agent Signe. Ett problem: hon befann sig många mil från alla hon ville berätta för, hos farmor och farfar i Stockholm. Rapporterna berättar om en agent som ivrigt berättat om när hon skulle få berätta. Flera gånger varje dag återkom hon till samtalsämnet: På måndag, på dagis, då får jag berätta.

Kanske är det generna, nyhetsförmedlargenerna. Med en far, farmor och farfar som alla är journalister torde det ligga nära till hands. Det sitter i ryggraden att förmedla nyheter. Också i femåriga hemliga agenter.
Och när så agent Signe återvände till Åland med ”Ville Viking-båten” och åter träffade sina föräldrar efter en veckas semester i bortskämdheten med biobesök, Junibacken och skridskoåkning, då bubblade det mer än någonsin.
”I morgon får jag berätta för alla!”. ”Japp, precis så är det”, förklarade vi. Det var till och med svårt för den snart avgångne tysta agenten att somna, lite som dagen före julafton. I morgon skulle hon ju få basunera ut nyheten!

Så blev det måndag morgon. För en gångs skull var agent Signe inte svårväckt. Kanske för att hon snart inte längre skulle vara agent, utan nyhetsförmedlaren Signe. Men mest av allt för att hon snart skulle få meddela den stora nyheten som pockat på uppmärksamhet och bultat i den lilla bröstkorgen så länge.
Det tog tre steg. Sedan sa fröken Millen ”god morgon” till Signe. Då brast det. Tre veckors tystnad rämnade. Det blev ett långt ord av alltihop:
”Godmorgonjagskahaenbäbis!”.
Agent Signe försvann, kvar finns en förväntansfull och stolt blivande storasyster. En sån som man kan lita på när det gäller hemligheter.

Jonas Bladh / jonas.bladh@nyan.ax