DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Sötebrödsdagarna är över

Inga fler sötebrödsdagar för åländska rattfyllerister. I fortsättningen gäller åländsk lag för körförbuden.

Det råder ingen konflikt med grundlagen, har Högsta domstolen slagit fast, entydigt. Så hur kunde det bli så tokigt?
En åländsk lag, som ligger inom de områden där Åland har lagstiftningsbehörighet och som har granskats i Helsingfors, godkänts av Ålandsdelegationen och utan veto från presidenten skall gälla, också i hovrätten.

En som från sidan följt processen, inte utan stort intresse kan man förmoda, är landshövding Peter Lindbäck, Ålandsdelegationens ordförande. Att det blev fel i hovrätten sticker han inte under stol med, men kan resonera sig fram till en möjlig förklaring till att en majoritet där resonerade som den gjorde och underkände den åländska lagen.

På Åland är körförbudet vid rattfylleri minst ett år. På rikssidan några månader. Så när en dömd ålänning tyckte straffet var för hårt och överklagade så fanns det hovrättsråd som tyckte lika. Enligt grundlagen skall nämligen alla medborgare behandlas lika och här såg man att medborgare på Åland drabbades hårdare.

En lag som strider mot grundlagen kan inte tillämpas. Punkt och slut.

Man kan antagligen inte ha resonerat på så många andra sätt.

Dessutom står det i förarbetena till den åländska lagen att straff på Åland; böter, vite, rattfylleridomar inte får skilja sig radikalt från motsvarande i riket. Ett körförbud på ett år skiljer sig rätt radikalt från ett på långt mindre än ett halvt år.

Men här finns en krok att haka upp körförbudet på. Det kan nämligen vara villkorligt.

Om den dömda kan visa läkarintyg på att han/hon inte är är alkoholist, skaffar alkolås till bilen och uppfyller några fler villkor så kan han/hon få tillbaka körkortet nästan med en gång. Alltså är skillnaden till rikslagen inte alls radikal.

Varför man i hovrätten inte fäste avseende vid detta är oklart. President för hovrätten är tidigare lagmannen på Åland Kenneth Nygård. Man kan utgå från att han grundligt har informerat sin kolleger om den åländska lagen. Och man kan vara säker på att hans röst fanns i minoritetsgruppen när hovrätten med rösterna 4–3 beslöt om kortare körförbud.

Det finns en viss logik i det resonemang vi antar att majoritetEn har fört – att alla skall vara lika inför lagen, också ålänningarna. Men här gäller inte logik utan juridik. Och ålänningarna är ju i vilket fall som helst lika inför lagen på hemmaplan.

Högsta domstolen har sagt ifrån att åländsk lag skall gälla. Så blir det alltså framöver. Men efter det första fallet har hovrätten sänkt straffet för ytterligare ett dussin rattfyllerister. Samtliga har överklagats till HD av Peter Rikberg på landskapsåklagarämbetet.

Än så länge har HD inte sagt om det beviljas prövningstillstånd. Man har haft upp ett fall, skapat prejudikat och tycker kanske att det inte krävs mer för att få frågan på rätt köl. Vilket kan betyda att de som ”hann” få sina domar prövade av hovrätten kommer lindrigare undan än andra.

Om HD tar upp fallen så kan det betyda att förarna redan har fått tillbaka sina körkort när den förkortade förbudstiden har löpt ut och nu blir av med dem igen.

Det hade onekligen varit betydligt enklare om majoriteten i hovrätten hade gjort rätt från början. Men det här visar å andra sidan att juridik inte är så enkelt när inte ens meriterade jurister hamnar rätt alla gånger.

Kunskapen om Ålands särställning är tyvärr inte vad man skulle önska.