DELA
© Nya Åland

Slut på gungorna, var är karusellen?

Det var kul så länge det varade.
Ungefär så kan man väl sammanfatta Posten Ålands situation efter förändringen i mervärdesskatten, som trädde i kraft vid årsskiftet.
Från en gräns på 45 euro är vi nu nere på 22 euro som går att sälja momsfritt från Åland, vilket avsevärt begränsar mängden varor som det går att handla med under myndigheternas skatteradar.

Från första början var det så det var med Postens och sedemera också post- och paketeringsbolaget Pectus verksamhet att den egentligen inte skulle finnas. När man satt momsgränsen till 45 euro trodde man att det var en summa som var så låg att ingen ur skatteindrivningssynvinkel intressant verksamhet skulle kunna bedrivas under den. Dessutom skulle det kosta för mycket att driva in moms för så små summor.

Det var då det. Den växande e-handeln och Posten Ålands snabbhet att dra fördel av denna lucka i lagen gjorde det hela för en tid till en tillfälligt mycket lönsam affär. Det rådde ingalunda brist på varningar. Många sade att bubblan kommer att spricka, många varnade för att investera för mycket i en verksamhet som även i bästa fall skulle vara tillfällig.

Lyssnade någon? Kanske, men man fortsatte investera, och investera stort i en utbyggnad av paketeringsverksamheten ute i Sviby.
Helt följdriktigt måste verksamheten nu bantas, när de ”feta marginalerna” (vd Henrik Lundbergs ord) försvunnit. Det blir mindre jobb, med lägre lönsamhet. För att få in pengar är att man tvungen att få ut mer arbete ur färre människor.
Och de nybyggda utrymmena är något man blir tvungen att fylla med annat, hyresgäster, nya affärsområden, nya kunder. Som vanligt är inget konstant utom förändringen.

Just inom området postverksamhet har förändringen under senare år varit hisnande snabb och genomgripande. De digitala kommunikationsmedlen har gjort att det gamla sättet att meddela sig, per post, brev och paket, närapå försvunnit, och det var tyvärr det man kunde göra pengar på.
Precis som i mediabranschen tidigare har postverksamhet handlat om att förflytta fysiska saker med olika innehåll till människor på olika platser. För den tjänsten har man kunnat ta betalt.

Idag förflyttar människor informationen själva, och har ringa eller inget behov av en mellanhand.
Paketeringsverksamheten var naturligtvis ett sätt att hitta nya inkomstkällor när den traditionella postverksamheten försvinner, men när även den nu blir mindre lönsam kommer effekterna rent logiskt att drabba de delar av Postens personal där behoven redan tidigare minskat och där man inte har utsikter att nå större framgång. Inte den där det ändå kan finnas möjligheter om man kan hitta nya kunder.

Posten Åland har, liksom andra statliga postbolag, knappast nått sin botten. Dagstidningar, som idag delas ut av posten, söker i växande grad digitala distributionsformer. Tidskrifter läggs ner eller flyttar till nätet.
Fakturering förändras. Om några år kommer inte majoriteten av våra räkningar att skickas ut i fönsterkuvert med posten, utan komma till oss på andra vägar. I stället för vykort från semesterorten lägger vi upp bilder på Instagram och Facebook, eller vad det nu kommer att heta.

Att säga att Posten Åland står inför utmaningar är en underdrift. Låt oss hoppas att man visste vad man gjorde när man investerade så stort i en synnerligen racklig framtid.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax