Skepp och hoj, Mariehamn?
Åbo är Europas kulturhuvudstad i år. Det missar ingen som besöker staden eftersom orange skyltar och flaggor överallt i staden upplyser om att så är fallet. Så mycket kultur ser däremot inte besökaren.
Samma skyltfrossa verkar ha drabbat stadsförvaltningen som skulle göra Mariehamn maritimt.
Under två år arbetade den av staden anställda projektledaren Britt-Mari Trensmar med att inreda Mariehamn.
Då projektet avslutas består den maritima profilen av några rostbruna toalettskyltar. Prislappen? 200.000 euro.
I dokumentet ”Uppföljning av Maritima Mariehamn” framgår det att projektet från början saknade tydlighet. Fyra studerande har presenterat en plan, arbetsgruppen en annan. Uppföljningen konstaterar att en stor del av projekttiden använts för formgivning och fotografering.
Två EU-projekt planerades men förverkligades inte. Däremot deltog projektledaren i flera mässor, föreläsningar och studieresor. Britt-Mari Trensmar har fotograferat mycket, fotograf som hon är, men bilderna är tagna med hennes egna kamera och efter projekttiden har staden tvingats köpa de bilder hon tagit.
Det låter onekligen märkligt att en projektledare fotograferar under sin anställningstid, men att bilderna inte skulle tillhöra uppdragsgivaren.
Iögonfallande är att projektledaren föreslår ”en fördjupad skyltanalys”.
Se där har vi skötebarnet skyltarna.
Enkelt uttryckt: projektledaren har fotograferat och rest utan att skattebetalarna sett särskilt mycket resultat.
Var det ingen som under de här två åren frågade vad projektledaren sysslade med? Kanske tydlighet saknades i början, men det fanns två år att vara tydlig på.
I uppföljningsrapporten saknas en uttalad målgrupp. Vem är det som skall ta del av det maritima Mariehamn? Andra städers förvaltningar som får enhetliga visitkort av alla anställda i Mariehamns stad? Ålänningarna som vistas i staden året om eller turisterna som förhoppningsvis skall göra annat än besöka toaletter under sin vistelse i staden?
Att Mariehamns stad fått en grafisk profil för visitkort och annonser, har liten betydelse för ålänningen och turisten på gatan. De skyltar som satts upp, till exempel toalettskyltarna, är rostbruna. Näringslivsutvecklare Terese Flöjt säger i gårdagens tidning att ”vad som är maritimt inte alltid är så lätt att se” och ”att det ligger i betraktarens ögon”.
Om en grafisk profil skall tas i bruk bör avsikten vara tydlig. Det är ingen vits med ett maritimt Mariehamn om det maritima inte är uppenbart för mannen på gatan.
Planen för det maritima Mariehamn genomsyras av långsiktighet. Men eftersom det mesta bara gjordes halvvägs föll projektet platt. För att kick-starta profilen borde man ha inlett med annat än att djupanalysera skyltsituationen.
Maritimt är inte ”en gemensam grafisk profil”.
Ett maritimt Mariehamn är att arrangera konserter med Rolling Home varje lördag kväll under sommarmånaderna. Det är att dra in scouterna i stadsbilden, de som faktiskt sysslar med en maritim fostran idag. Ett maritimt Mariehamn är sjökvarteret, som byggts upp helt utan grafisk profil men med desto mer tjärdoft.
Ett maritimt Mariehamn är barkbåtstävlingar i fontänen, sjömanstatueringar i museet och obligatoriskt flaggspel för alla båtar i hamnarna på söndagar.
Det hade inte kostat 200.000 euro, men synts betydligt mer.
