DELA
© Nya Åland

Satsa på hantverk i Kastelholm, men få med alla i båten

Ge Åland en ordentlig hantverksutbildning. Det har dragits på länge nog nu, och det är barnsligt att gräla om vem som får eller inte får vara med. Självklart ska alla krafter kunna samarbeta för ett gott ändamål.
Att fatta beslut är verkligen inte lätt, när det bara ändras och bråkas i ett.
Ta hantverksskolan till exempel, som är en riktig långkörare i landskapet. Ända sedan det började krackla för den rätt så blygsamma men intressanta hantverksutbildningen i Tosarby har landskapet utrett olika möjligheter, stödformer och strukturer.
Ålands slöjd och konsthantverk tröttnade slutligen på det tunga uppdraget och frånsade sig ansvaret. Det är fullt förståeligt, det är ju dock ett tungt jobb att driva en skola, och landskapet var inte alltid överdrivet generöst med finansieringen. När byggnaderna i Tosarby blev otillräckliga och slitna saknades den rätta politiska viljan att satsa på upprustning och nystart, och så förföll det hela.

En nystart fick hantverksutbildningen med den nya regeringen och den nya under bildning varande förening/stiftelse som vill driva hantverksutbildning under delvis nya former och på nytt ställe. Tosarby har prövats och avskrivits på grund av mögelproblem. Kastelholms kungsgård kom helt hastigt upp på agendan och vann understöd på överraskande håll, bland annat hos fs-herrarna Strand och Ehn, som i regel inte blickar så mjukt på hantverksutbildningar.
Förmodligen var det kombinationen av ny- och näringslivstänkande samt den spektakulära placeringen i kungsgården som övertygade om att detta kunde bli något tillräckligt stort för att också bli ekonomiskt intressant.
Utbildningsminister Camilla Gunell, som drivit frågan framåt, har därmed lämnat andra alternativ åt sidan. Andra möjliga placeringar har lämnats åt sitt öde, såsom folkhögskolan och den evigt återkommande husmodersskolan. På gott och ont.

På gott, därför att det nu finns ett bra förslag som är så färdigt att man kan sätta igång, och som det också finns en hyfsad enighet om. På ont därför att den snabba takten skapat en slitningen mellan de äldre hantverkaridealisterna i Ålands slöjd och konsthantverk och den nya stiftelse som tänker mer design och marknadsföring än baskunskaper.
Det är synd, för det är en helt onödig motsättning och en misstro och avundsjuka som borde kunna sättas åt sidan för det gemensamma målet att åstadkomma en högklassig hantverksutbildning på Åland, en med möjlighet att både överleva på lång sikt och skapa sig ett namn utanför Åland.

Kastelholmsförslaget blir dyrt, det är inget att hymla om. Det innebär en rejäl satsning både på infrastruktur och innehåll som uppriktigt sagt känns intressantare än till exempel en placering på Ålands folkhögskola där risken är att en ny utbildning försvinner in i skolans mer studieförberedande profil.
På en punkt får man ge finansutskottets ordförande Gun Carlson rätt, och det är när hon ställer sig tveksam till en fondfinansiering av driften av skolan. Det är förvisso högst sannolikt att det bland de finlandssvenska fonderna finns ett intresse att stöda skolan, kanske till och med under flera år, men det finns ingen garanti och inget ansvar, och då är det vanskligt att göra upp en budget som bygger på en sådan inkomstkälla. Det sätter ett stort ansvar på en förening, men är de beredda att ta det så är det ju bra, kanske till och med sporrande.

En hantverksskola i Kastelholm, med ny spännande profil och en rejäl satsning på kringliggande miljö är ett bra förslag. Det är inte till alla delar färdigt, men det kommer med all säkerhet att falla om alla tidigare och eventuella möjliga förslag nu måste utredas ytterligare ett varv innan man kommer till skott.
Fatta beslutet, för tusan, men kompromissa. Och, bästa hantverksutbildningsentusiaster på alla sidor, förenen eder. Nog är det väl lite fånigt att börja slåss om vem som är bästa hantverkaren när man står inför möjligheten att få en ny fin skola med helt fantastisk placering.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax