Rapporten som är miljöpolitiskt sprängstsoff
I måndags landade årets kanske mest spännande rapport i mejlboxen. Den beskriver ett samhälle med betydligt mindre utsläpp av växthusgaser än i dag.
Ålands Teknikluster har genomfört en förstudie om hur Åland skulle kunna se ut med ne massiv satsning på förnyelsebara bränslen. De tre områden man titta på är biodiesel av fiskrens och eldrivna färjor och fordon.
Efter åratal av debatt och förhoppningsfulla gissningar finns det nu ett lika intressant och förhoppningsfullt underlag att utgå ifrån när framtidens åländska infrastruktur ska byggas med målet att kraftigt sänka utsläppen från transporter.
Det första som slår läsaren av rapporten är de massiva summor som kan sparas om bara de initiala investeringarna kommer på plats.
I den hett omdebatterade skärgårdstrafiken finns uppenbart enorma summor att spara. Om vissa färjor, Töftöfärjan är rapportens exempelfartyg, konverteras till eldrift kan, enligt jämförbara svenska projekt, runt 70 procent av bränslekostnaden sparas in.
Detta borde vara fantastiska uppgifter för den hårt ansatta trafikavdelningen i regeringsborgen. Men det blir bättre.
I Teknikklustrets uträkning om att konvertera Töftöfärjan till elektrisk drift kan hela 130 000 euro sparas in per år. Konverteringskostnaden för färjan beräknas till 125 000-250 000 euro (elmotor på en eller två vinschar). Hela kostnaden skulle alltså vara inräknad på blott två år.
För större färjor finns alternativet att driva dem med elmotorer, också där med massiva inbeparingar. Dock kan exempelvis inte Skarven byggas om, utan måste bytas ut mot ett eldrivet alternativ.
När det gäller den landbaserade fordonsflottan finns också intressanta lösningar. Inte minst fiskrensdieseln framstår som ett mycket viktigt område att satsa på. Allt fler väljer dieselbilar då dessa drar betydligt mindre än bensinbilar. Dieseln har dock två nackdelar: dels är dieseln fossil, dels släpper den ut flera farliga ämnen än bensin.
I rapporten riktas kritik mot lastbilar och bussar som ofta står på tomgång och spyr ut avgaser.
Däremot är det hoppingivande med uträkningarna kring potentialen i lokalt framställd fiskrensdiesel. Enligt Ålands Teknikkluster kan runt 1.000 ton diesel framställas och Fiskodlarföreningen är positiv till en gemensam anläggning för framställning.
Biodiesel har den fördelen att den i princip fungerar som de traditionella bränslena och går att använda i den befintliga dieselbil- och bussparken. Inget konstigt för den vanliga fordonsägaren, med andra ord, vilket gör acceptansen för nymodigheten större.
Också eldrivna bilar tas upp som ett framtidsområde. Beskrivningen av hur bilpooler och laddstationer kan införas är alla både enkla och beprövade på annat håll. Elbilarnas problem kontra exempelvis biodieseldrivna bilar är dock priset. Fortfarande är elbilarna väldigt dyra, även om man i rapporten förutspår både billigare och livskraftigare batterier.
En aspekt som inte tas upp är att många använder sina bilar också utanför Åland, och då räcker inte räckvidden till fjällresan eller långfärden. Här borde Teknikklustret också tittat på laddhybdrider.
Inalles är dock rapporten något av ett miljöpolitiskt sprängstoff. Här finns en lång rad åtgärder som alla leder till en bättre miljö OCH inbesparingar. Någon sådan rapport har de folkvalda inte haft framför sig tidigare. Nu finns den, svart på vitt för alla att se fördelarna.
Förhoppningsvis leder den också till handling.
