Ozonlagrets återhämtning visar vad vi kan göra
Positiva klimatnyheter brukar vara sällsynta. Men nu har de satsningar som gjordes i slutet av 90-talet gällande ozonlagret har börjat ge resultat.
Det ger hopp inför framtiden.
Ozonlagret har börjat återhämta sig. Det visar en ny studie baserad på Aura-satellitens mätningar av ozonlagret kring polerna. Enligt Susan Strahan, forskare vid Nasa och huvudförfattare till studien, kan ozonskiktet ha återhämtat sig helt om cirka 40 år.
Det har inte skett per automatik. Arbetet med att begränsa de skadliga CFC-gaserna tog fart 1999 i samband med Montrealprotokollet som undertecknades av 197 länder. Målet var att minska utsläpp som skadade ozonlagret. 19 år senare kan Strahan alltså presentera positiva nyheter.
Det är en vinst för alla som arbetar med klimatavtal i dag. Det är också en tydlig indikation på att det kan bli bättre, bara alla arbetar mot samma mål. I dagens samhällsklimat där utgångspunkten är kvartalsrapporter är 19 år en livstid, om inte längre. Men vi måste våga ha det längre perspektivet i debatten om klimatet. Åtgärder ger resultat.
Ett annat exempel är Östersjön. I maj intervjuade Nya Åland Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi. Han konstaterade då att Östersjön mår bättre tack vare beslutsamhet i politiken och ett långsiktigt arbete. På 1980-talet när läget var som värst tog politiker främst i Sverige tag i utvecklingen vilket resulterade i att utsläppen har halverats i Östersjön. Resultaten ser vi nu, även om det fortfarande är en lång väg kvar.
Klimatdebatten är ofta dyster. Det senaste stora bakslaget var förstås USA:s utträde ur Parisavtalet.
Men hur tänker vi om 20 år?
Förfasas vi över att utvecklade länder eldade kol och olja, att utgångspunkten för de flesta semestrar var flyget eller att en supermakt ens kunde överväga att inte göra samma åtaganden som alla andra vad gäller utsläpp?
Förhoppningsvis gör vi det.
Den tekniska utvecklingen tyder på att vissa av de här frågeställningarna inte är relevanta i framtiden. Satsningar på grön energiproduktion är i dag inte längre välgörenhet, de är investeringar som ska ge avkastning.
Men det finns problem som tekniken inte allena kan lösa, i alla fall inte än. En av de miljöbovar som tycks vara svårast att ge avkall på är flyget. För trots att vi känner till vilka utsläpp som kommer från flygtrafiken gör få människor avkall på sin Thailandssemester eller sina weekendresor till London och Barcelona. Att vi kan handla en flygresa för ett par hundra euro motsvarar inte alls de kostnader som kommande generationer tvingas betala för vårt semestrande.
Enligt företaget Flight Aware är genomsnittet 9 728 flygplan i luften, oavsett tid på dygnet. Företaget har räknat ut att sammanlagt drygt 1,2 miljoner människor befinner sig i ett flygplan som är i luften. Den femte augusti, den mest flygtäta dagen 2016, var det nästan 13 000 flygplan i luften på ett dygn.
Flygresorna släpper ut cirka 650 000 000 000 kilogram koldioxid per år, lika mycket utsläpp som från 136 miljoner bilar.
Även om tekniska lösningar kan minska utsläppen, även inom flygbranschen, måste det ske en attitydförändring.
En attitydförändring som låg till grund för att utsläppen minskade i Östersjön gav resultat. En attitydförändring som gjorde att 197 länder skrev på Montrealprotokollet gav resultat.
Det går att långsiktigt förändra utvecklingen om vi, kollektivt, bestämmer oss för det.
