DELA
© Nya Åland

Orimligt tövel kring Mariepark

Vi har som medborgare rätt att lita på myndigheterna.
Säger en myndighet att man kan eller skall göra på ett visst sätt så skall man kunna lita på det, oberoende av vad som sägs i lagen.
Så skall det vara, åtminstone fram till det sista kommatecknet. Om det inte går att lita på myndigheterna, vad skall medborgarna då hålla sig till? Sitt eget sunda förnuft, kanhända, men det kan se väldigt olika ut från person till person.
Och nu har hovrätten slagit fast att vi har rätt att lita på myndigheterna också i de fall där myndigheterna ger direktiv, som strider mot lagen.
Det ställer vissa krav på våra myndigheter. I fallet Mariepark har myndigheterna alldeles uppenbart inte brytt sig om att se vad lagen säger.

Marieparks ägare Dennis Jansson dömdes i vintras av tingsrätten för att han ordnade konserter i Mariepark sommaren 2006 utan miljötillstånd. Då hade Högsta förvaltningsdomstolen samma vår konstaterat att det krävs tillstånd för verksamheten.
Och varför fanns inte det? För att landskapsregeringen som tillståndsmyndighet såg det som ”fortsatt verksamhet” när en familjepark med plastdjur och rutschbana gjordes om till en plats för popkonserter kvällar och nätter. Det här var 2004.
Så verksamheten hankade sig fram på lösa boliner till våren 2006, när HFD kom med sin dom.
Vad gjorde landskapsregeringen då? Man beslöt, dagen innan Rockoff drog igång, att revidera sina tidigare beslut. Men man sade inget om på vilket sätt det skulle göras.
Så Dennis Jansson var fri att göra som han ville (vilket kanske var avsikten). Visst kunde han, som vilken annan läskunnig person som helst, ta till sig HFDs beslut. Men det var inte hans sak.
Försvaret gick på linjen att Jansson hade rätt att lita på landskapsregeringen även om beslutet den tog inte var korrekt. Man får göra sig dum om man har myndigheterna med sig.
Hovrätten instämmer.

Vad händer nu?
Dennis Jansson flyttade ut med Rockoff till Torget för två somrar och återkom till Mariepark i somras med strängare regler för ljudnivåerna.
På något sätt har det hela rättats till. Men hur blir det med dem som i tiden klagade över att Mariepark saknade miljötillstånd för verksamheten? De hade rätt, men fick de rätt? Moraliskt ja, men räcker det i ett rättssamhälle?
Borde åtalet vändas mot landskapsregeringen och vem skall i så fall göra det? Skall samma grannar igen offra sig för rättvisan?
Borde det inte i ett fall som detta finnas någon automatisk funktion som vänder åtalet mot den felande myndigheten och dömer ut skadestånd till dem som blivit lidande? Några stora pengar skulle det helt säkert inte röra sig om, men det skulle få myndigheten att förstå att politiker inte kan tolka lagen som de själva tycker utan mer som den är skriven.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax