Nya regeringen ett starkt lag med skakig grund
Vi kör med ett musikaliskt potpurri på temat regeringsbildning i dagens ledare, och inleder med ljuva stråkar över en rodnande gryning.
Den unga drottningen, nyvalda lantrådet Camilla Gunell (S) träder fram. Hon är 41 år ung, mamma till tre små barn. Röstmagnet, partiordförande, valvinnare och nu det första socialdemokratiska lantrådet någonsin på Åland.
Denna stund kan ingen ta ifrån henne, och stråkarna filar på mot ett crescendo.
Flera instrument blandar sig i konserten. En djupare och bredare ton utvecklas när basinstrumenten Roger Nordlund (C) som finansminister och Johan Ehn (M) som utbildningsminister blandar i sina toner. En vild gitarr spelar lite på tvärs när Fredrik Karlström (Obs) lägger till sin riktning som näringsminister. Veronica Thörnroos (C), infrastrukturminister, Gun-Mari Lindholm (Obs), kansliminister och Carina Aaltonen (S) social- och miljöminister väver sina slingor runt helheten, i denna stund i konsert, i enhet och med höga ambitioner för sin föreställning.
Ålands nya landskapsregering är framför allt ett lagbygge. Camilla Gunell har konstruerat sitt team med erfarna politiker, många med omvittnad förmåga att samarbeta. Johan Ehn har skolat sig för uppdraget som utbildningsminister under hela sin politiska karriär. Veronica Thörnroos tog tag i saker på trafikavdelningen som ingen vågat röra i förut.
Roger Nordlund har varit med förut i nästan alla roller i landskapsregeringen, och fungerar på det personliga planet mycket bra som parhäst till Camilla Gunell, en faktor som alls inte ska underskattas.
Det finns alltså kunskap, ambitioner och vilja. Konserten böljar på, och gryningen har övergått i en strålande dag.
Det smyger sig dock en hotfull underton i musiken, och vi lyssnare förstår att något hemskt snart kommer att hända. Inte för intet har vi sett alla de där katastroffilmerna.
Det unisona och vackra bryts, och musiken börjar gå i otakt.
Regeringsprogrammet dimper ner, och vi ser tejpremsorna där man limmat ihop åsikter, partiprogram och vallöften som inbördes spretar åt olika håll.
Orkestern spelar tappert vidare, lite mer sammanbitet, med blicken på taktpinnen i Camilla Gunells hand.
Hon är en bra, ambitiös kunnig politiker, men hon är också en vänsterledare för en högerregering. Hon ska leda en regering som inte ens i den första omröstningen fick alla centerledamöter på sin sida.
I landskapsregeringen ska fyra partier samsas, och utmaningarna under kommande mandatperiod blir många.
Just nu är det tidigt, och Gunells föreställning har bara börjat. Det blev en bra start, ett starkt lag, men det mullrar redan i de bakre raderna.
I morgon lägger landskapsregeringen ner sina imaginära instrument, packar ihop noterna i form av det regeringsprogram man presenterar, och knäpper på en kassett. Typ.
Det är dags att börja jobba.
Låt oss hoppas att vi slipper höra det där fula ljudet när något metalliskt skrapar fast, när djupa revor rivs upp i vinylen och allt bara spricker. Låt oss hoppas på en regering som lever upp till sina mål och väljarnas förväntningar.
Låt oss hoppas att de jobbar häcken av sig, att de vågar ta tuffa beslut, att de orkar visa medmänsklighet.
Om inte sitter Nya Åland, som alltid, på kritikernas bänk.
Föreställningen kan börja.
