DELA
© Nya Åland

När vänliga vändagen blir mest poppis-dagen

Vilken flicka är populärast i skolan? Lätt, det är bara att räkna rosorna. Är det så vi vill ha det?
Alla traditioner är inte bra, inte ens de vi vuxit upp med. Nya traditioner som gör insteg i våra samhällen kommer ofta hit styrda av kommersiella syften – nya dagar att uppmärksamma och nya prylar att sälja. På Tulpanens dag, Kanelbullens dag, Halloween, Thanksgiving och, förstås Alla Hjärtans dag.
Amerikanska Valentine´s Day har tagit steget över Atlanten och översvämmat oss med rosa hjärtan, rosor och kort. Tanken är förstås söt, att man ska komma ihåg sina vänner på ett snällt och lite oskyldigt romantiskt sätt, men det finns undertoner som inte är lika behagliga.

I Sverige har man i skolor redan börjat stämma i bäcken genom att bland annat förbjuda organiserad utdelning av rosor i skolor och i stället ägna dagen åt att diskutera vänskap, popularitet och mobbning.
Som Nya Ålands nedslag i Kyrkby högstadieskola visar, finns det skäl att fundera på saken även här. Utan att peka finger på någon eller göra en större affär av det än det är, finns det saker att fundera på.

Till exempel: Vem är det som vill att de populära tjejerna och killarna särskilt ska lyftas fram? Det är ju den självklara konsekvensen. Vem vinner på att det skapas en spänning, en växande hysteri kring vem som får kort och blommor av vem? Är det en utveckling vi från vuxenhåll ska underblåsa eller motarbeta?
Detta är dessutom en trend som tycks drabba flickor och flickors självkänsla hårdare än pojkarnas. För en tjej är det så viktigt att behaga, att vara söt och snygg och få bekräftelse för det. Varför kan man diskutera, man kan hävda att det inte borde vara så, men det går inte att blunda för faktum.

Ska vi då, med skolors och föräldrars sanktion, utsätta våra flickor och pojkar för förnedringen att vara den som får gå hem utan rosor och kort, medan de populäraste går runt med famnen full? Har man ens varit i närheten av en skola vet man ju nog att hierarkierna och hackordningarna finns där ändå.
Borde man inte i stället, så som man gjort i Sverige, ta upp problematiken, diskutera den med ungdomarna, ifrågasätta? Vad är vänskap? Vad är det att ha en vän? Det svagt romantiska skimmer som häftar vid Alla hjärtans dag – måste det bli en exkluderande och rangordnande tradition, eller kan det vara en tradition som omfattar alla, och där man tänker särskilt på andra kvaliteter än utseende och popularitet?

Det är ingalunda någon fara på taket ännu, men det finns alla skäl att fundera på saken, och över huvud taget på vilka traditioner man låter få fäste i skolorna. När något gjorts i två år så är det ju som bekant en tradition som absolut inte går att rubba.
De åländska skolorna är i det stora hela väldigt duktiga på att motarbeta mobbning och att ta itu med problem. Problem finns självklart i alla skolor, fattas bara annat. På något sätt ska ju alla pubertetshormonerna manifestera sig.
Nu handlar det inte om det, utan om vilka värderingar skolan ska underbygga och vilka man ska försöka tona ner. Skolan kan vara en motkraft, men då måste man aktivt tänka efter och diskutera vad en till synes harmlös och smågullig tradition egentligen innebär och får för konsekvenser.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax