DELA
© Nya Åland

Moment 22 i den åländska ekonomin

Ålands ekonomi kommer att få ta fler smällar, om vi får tro Åsubs senaste översikt.
”Att den svaga tillväxten i näringslivet sammanfaller med en allt mer akut offentlig kostnadskris skärper det ekonomiska läget i landskapet. Fortsatt svag lönsamhet hos dominerande företag kan innebära en risk för att vi får ett totalt efterfrågebortfall som förvärrar krisen. I ett sådant läge måste minskningen av den offentliga konsumtionen avvägas så att den åländska ekonomin inte tappar sin styrfart.”
Citatet ovan är slutklämmen i Ålands statistik- och utredningsbyrås, Åsub, översikt över det allmänna ekonomiska läget i landskapet och omvärlden som släpptes i torsdags.
Det är ingen rolig läsning.

Förvisso hittar Åsub en del ljuspunkter för den ekonomiska ekonomin: transportsektorn går hyfsat bra, branschen företagstjänster, där it-sektorn och därmed Paf ingår, klarar sig bra och den generella lågkonjunkturen har förmodligen nått botten och börjat klättra uppåt igen.
Men i övrigt ser det betydligt mörkare ut, och hoten mot återhämtningen finns kvar. USA:s budgetkris hotar världsekonomin, Grekland och Portugal hänger fortfarande på repen och ingen vet om de faktiskt kommer att klara sig ur krisen.
Här på hemmaplan kämpar den ack så viktiga sjöfarten. Dels ställer EU:s svaveldirektiv till det med ökande kostnader, dels finns det risk för att bunkerpriserna kommer att sticka iväg de närmaste åren. Åsub noterar i rapporten att oljepriserna legat stilla i år, och förmodligen kommer att göra detsamma under 2014, men varnar för att det kan dra iväg med 40-50 procent åren efter. Ingen rolig spådom.

Totalt sett räknar Åsub med att Åland kommer att ha en fortsatt negativ tillväxt när 2013 läggs till handlingarna. BNP sjunker med 0,6 procent. Å andra sidan kan man se det från den positiva sidan: 2011 slutade med att BNP sjönk med 4,3 procent, 2012 med 2 procent. Så det går åt rätt håll, om än mycket långsamt.
Noterbart i rapporten är också att befolkningstillväxten halverats sedan 2011. I år kommer befolkningen stiga med 130-170 personer mot nästan 350 för två år sedan.
Samtidigt har också arbetslösheten stigit, från 2,8 procent för två år sedan till 3,5 procent i år.

Nu gäller det för våra folkvalda att lägga pannorna i djupa veck och fundera över rapporten när budgetar runt om i öriket ska fastställas. Vad är bäst: att dra åt svångremmen och riskera ytterligare minskad köpkraft och minskat BNP, eller att låta det offentliga mana på ekonomin med satsningar, men samtidigt med lån för landskap och/eller kommuner som följd?
Inget av alternativen är speciellt tilltalande. Att spara in de summor som behövs exempelvis i landskapets och Mariehamns budgetar sänker köpkraften hos ålänningarna, gör det svårare för företagen att återhämta sig och riskerar att förlänga krisen.
Att låna för att genom den offentliga kassan hålla uppe den åländska ekonomin kan förvisso ge Åland en skjuts uppåt i den ekonomiska återhämtningen, men skjuter å andra sidan problemet framåt. För en dag ska lånen betalas tillbaka.
Ett moment 22 om något.

I den här oredan, som måste bli redig, finns också det fortfarande obesvarade frågan om vad vi ska förvänta oss av det offentliga i framtiden. Diskussionen om framtidens servicenivåer lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten, men borde ligga till grund för den stora genomlysning av den offentliga ekonomin som nu genomförs.
Här har våra folkvalda ett stort arbete kvar att genomföra, att samtala med sina väljare och medborgare för att lista ut vad man faktiskt förväntar sig, och vad man kan tänka sig att avstå. Och, inte minst, vad man är beredda att betala.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax