DELA
© Nya Åland
Foto: Andreas Dienert

Laglig abort är en mänsklig rättighet

Finland ska vara stolt över att vi ger kvinnor möjlighet till laglig abort.
Liv och död.

Frihet och ansvar.

Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och det ofödda barnets rätt till ett liv.

Få ämnen är så omdebatterade som rätten till abort. Efter att ha slumrat till är frågan återigen upp på dagordningen då konservativa regeringar runt om i Europa och den övriga världen kringskurit rätten.

Det senaste exemplet är den amerikanska presidentens beslut om att stoppa allt bistånd till organisationer som utför abort, erbjuder rådgivning eller ens nämner abort. Detta trots att det är helt entydigt att antalet aborter inte minskar bara för att de förbjuds.

I stället utförs illegala aborter som årligen skördar många liv runt om i världen. Argumenten att abortmotståndarna värnar om liv faller därför platt.

I tisdagens Nya Åland försöker Stephan Toivonen (ÅLD) väcka debatten. Lagtingsledamoten poängterar att hans insändare inte ska ses som ett politiskt ställningstagande från Åländsk demokrati. Men hans argumentering och frågeställningar passar bra in i den främlingsfientliga och värdekonservativa politik som partiet företräder.

Lagtingsledamoten ifrågasätter kvinnans rätt till sin egen kropp och lyfter först fram vikten av befolkningstillväxt. Den här argumenteringen, om än radikalare än i insändaren, finns också hos extremhögern. Att den ”vita” kvinnan stannar hemma och föder ”vita” barn är en av grundförutsättningarna för att deras nationalistiska dröm ska förverkligas. Med den synen är det naturligt att kvinnan inte ska kunna motsätta sig barnafödande.

Kärnfamiljen är också en central punkt för den konservativa världssynen och därför finns det många olika grupperingar i samhället som gärna inskränker aborträtten.

På en punkt har Toivonen ändå rätt. Frågan är komplex, även om utgångspunkten är att kvinnan ska ha rätt att göra abort. Men möjligheten att hålla allt yngre foster vid liv ökar ju längre den medicinska utvecklingen går.

Då kommer vi ställas inför nya etiska dilemman. Den här diskussionen måste föras. Men utgångsläget för den ska aldrig vara befolkningstillväxt.

Finland beskrivs ofta som ett mönsterland i abortfrågan. Antalet aborter har sjunkit i en stadig takt sedan 1987 och även tonårsaborter har minskat. I Finland görs också minst aborter i hela Norden och, hela hälften mindre än i Sverige, trots att lagstiftningen i praktiken skiljer sig ganska lite från varandra.

Över 90 procent av aborterna i Finland gjordes också innan vecka 12, enligt Institutet för hälsa och välfärds statistik. Aborter bland kvinnor över 40, kvinnor som redan har fyra barn och tonåringar förekommer men är relativt ovanliga. Det samma gäller abort på grund av fosterskador.

Det ska ses som en finländsk framgång.

På Åland har antalet aborter legat på ungefär samma nivå under de senaste 16 åren. En liten ökning kan ändå skönjas. I Finland görs den stora majoriteten av aborterna, 92, procent, på grund av så kallade ”sociala orsaker”. Vad en eventuell ökning på Åland beror på behöver vi mera information om.

Abort ska inte användas som ett preventivmedel. Så verkar det inte heller vara på Åland om man får tro Annika Kahnberg, klinikchef för BB och gynekologikliniken vid ÅHS. Till Ålands Radio säger hon att det finns enstaka kvinnor som gör fler än en abort.

Vill man se till att antalet aborter inte ökar behövs en modern sexualundervisning där man arbetar med attityder om oskyddat sex. Det skadar knappast om att påminna om att den som har oskyddat sex också borde vara beredd att axla ett ansvar för konsekvenser.