DELA
© Nya Åland

Krävs mer än skärpt lagstiftning för att få olyckorna att minska

Trots att relativt få drunknade under årets midsommarhelg är sjösäkerheten alltjämt en viktig fråga.
I över hälften av alla drunkningsolyckor spelar alkoholen en förödande roll. Kan man göra något med striktare lagstiftning, eller är det viktigaste att förändra attityderna?
Det finns få högtider som romantiseras så mycket som midsommar. En dag som ska inkorporera allt som är fint med den nordiska sommaren. Förväntningarna är höga, liksom promillehalterna.
För de flesta slutar midsommaren väl, med fina minnen som kan värma hjärtat fram till nästa sommar. För ett fåtal slutar det i tragedi: sommaren 2009 drunknade fyra personer i Finland under midsommar. I fjol var det tio – i år två.

Problemet är naturligtvis inte begränsat till midsommar. Mellan april i fjol och mars i år dog 330 människor i vatten, enligt Centralen för undersökning av olyckor. Sjöbevakningens siffror visar att alkohol spelar en roll i 52 procent av dessa olyckor.
Utöver de personliga tragedierna utgör drunkningar en stor samhällskostnad. I Sverige uppgick de direkta kostnaderna – sluten vård och liknande – till 77 miljoner kronor år 2005. Räknar man med indirekta kostnader som produktionsbortfall uppgår den totala kostnaden till 731 miljoner kronor.

Så vad kan man göra?
Roger Roos från Finlands Svenska brand- och räddningsförbund säger i Hufvudstadsbladet att han hoppas på en sänkning av promillegränsen till sjöss. Och visst kan man argumentera för att människor med en promille alkohol i blodet inte är lämpliga båtförare.
Utan att förringa roderfylleri kunde man ändå beakta att en berusad person är mer eller mindre farlig på sjön också beroende på båten. Att som berusad puttra fram med en snipa torde utgöra en mindre risk än att rusa fram i en båt med tresiffriga hästkrafter. Möjligen kunde man införa krav på alkolås i båtar med motorer över en viss kraft.

Men det kan ändå vara förhastat
att se sportbåtarna som den största faran. Enligt Trafiksäkerhetsverket inträffar största delen av dödsolyckorna på sjön när en roddbåt eller en liten snurrebåt kränger eller kantrar. I dessa situationer är det svårt att ta sig upp ur vattnet – speciellt om man är alkoholpåverkad.
Visst har vi blivit bättre på att förhindra drunkningsolyckor, kanske främst tack vare att fler lärt sig simma. På 1880-talet avrådde Läkarsällskapet i Sverige flickor från att simma eftersom man var rädd att det kunde leda till överansträngning. Samtidigt drunknade runt 1.100 personer om året.

Simborgarmärket instiftades
i mitten på 1930-talet just för att sprida simkunnigheten bland folk, och skapa intresse för simning.
– Det handlar inte bara om att lära sig simma utan att hålla sin simkunnighet uppe så pass länge att om man inte drunknar i år så behöver man inte drunkna nästa år heller, förklarade en av Simborgarmärktes initiativtagare, redaktör David Jonasson.
Som alltid när man har ett problem framstår lagstiftning som den enklaste vägen. Och säkert skulle en sänkt promillegräns på sjön ha en dämpande effekt, men lagstiftning är alltid ett klumpigt verktyg. För att verkligen undvika dessa tragedier krävs medmänskligt ansvarstagande: att alla är beredda att gripa in om man ser någon grovt överförfriskad ge sig ut på vattnet. Allt för ofta ingår det i vår alkoholkultur att se ursäktande på överdrivet drickande och galna fylleupptåg.




Axel Kronholm

axel.kronholm@nyan.ax