Kansliministern fingrar i fel syltburkar
Gun-Mari Lindholm har åsikter om hur stora åländska bolag ska styras och glömmer sin roll.
Politiker skapar inte jobb, brukar det heta. Det politiker kan göra är att skapa förutsättningar för jobb.
Det är en viktig princip i grunden, för det den säger är att det ska finnas en skiljelinje mellan den offentliga makten och det privata näringslivet. Så vill de flesta av oss ha det. Politiker sätter ramarna, de privata aktörerna agerar inom dem. Inga konstigheter.
Därför är det högst överraskande att kansliminister, tillika partiordförande i Obunden samling, Gun-Mari Lindholm i Ålands Radio har ingående åsikter om två av Ålands största företag.
Ålands Radio har ett intressant grepp för sin sommarserie med partiledarna i år. De ska beskriva sina visioner för de kommande 17 åren, och därmed berätta hur de tror och hoppas att Åland ser ut 2030.
Sanningen å säga har det väl varit ganska mycket snömos i visionerna, och rätt lite konkreta planer. Det är som bekant tuffa förhandlingar som väntar för partierna när både samhällsreform och lantbruksstöd ska baxas igenom lagtinget i höst. Då får man inte vara för yvig, det skulle ju kunna få någon annan stött.
Men Kasliminister Lindholm tog chansen att dela ut några rejäla smockor mot två av Ålands största bolag, Ålandsbanken och Viking Line.
I visionen för de närmsta två årtiondena ser hon att Ålandsbanken blir ”kapad”. I den efter talet följande intervjun med ÅRTV:s Ulf Weman förtydligar Lindholm att hon inte tycker att ”ålänningarnas bank” längre är just det. I första hand handlar det om satsningarna utanför Åland. Hon tror att en ny mikrobank kommer bildas i stället.
Viking Line får också en smocka. Rederiet har ”fjärmat” sig från ålänningarna, menar kansliministern. Hon framhåller i stället konkurrenten Eckerölinjen som ett fint exempel på hur ett åländskt företag ska vara. För att vända på utvecklingen tycker ministern att Viking Line borde anpassa sina turlistor för att bättre passa ålänningarna, för VL ska komma ihåg att de har Åland att tacka för taxfreen. Och därmed sin existens, får man förmoda att hon menar.
Det här är åsikter som man kan ha, till och med hålla med om delar av dem. ÅAB:s satsning i Sverige har ju varit föremål för mången diskussion, eventuella uppköp av banken likaså.
Viking Lines turlista med Rosella har också den debatterats av mången ålänning, inte minst vinterns dockningar (både rederierna la förvisso upp sina båtar i vintras).
Men detta är inte det uppseendeväckande med Lindholms utspel. Det uppseendeväckande är att det är Lindholms utspel.
När ministrar börjar lägga sig i hur privata företag ska drivas är de ute på hal is. Varför? För att det inte är deras sak. De är satta att sköta det offentliga Åland, inte det privata. När den gränsen överskrids rubbas den maktbalans vilken stora delar av samhället balanserar på.
Dessutom kan man med fog undra om det trots allt inte är så att företagens ledningar, förhoppningsvis experter inom sina områden, är bättre lämpade att fatta beslut om företagens framtid, utvecklingsmöjligheter och inriktning. Det är förvisso okänt vilken insyn kansliministern har i de båda företagens inre angelägenheter, men man får förmoda att de är någorlunda begränsade. Då ska man heller inte peka allt för långa fingrar åt företag som trots allt i allt väsentligt finns och verkar på Åland, betalar skatt på Åland och ägs av ålänningar.
Eller är det månne så att Gun-Mari Lindholm tycker att landskapet Åland bör ta över bolagen?
