Kan en bög bli president?
När en av presidentkandidaterna är homosexuell väcks den mörka sidan i många tyckares huvuden. Har vi inte kommit längre?
Sedan det stod klart att Pekka Haavisto utmanar Sauli Niinistö i andra omgången av presidentvalet har det varit en fråga som vida överträffat de andra i popularitet: Haavistos sexuella läggning.
Åtskilliga är de inlägg på tidningarnas hemsidor, också på nyan.ax (där stryker vi dock de homofobiska inläggen då de bryter mot våra kommentarsregler), som handlat om kandidatens förhållande med Antonio Flores. Det anses att en homosexuell man inte kan representera folket, det levereras bögskämt och det spekuleras i att president Haavisto inte skulle kunna besöka länder där homosexualitet är olagligt.
Det mesta är för dumt för att alls kommentera och är ett dystert tecken på hur långsamt vi trots allt utvecklas, vi människor. Att det än i dag, i en av de mest utvecklade delarna av världen, faktiskt spelar roll om någon är hetero-, bi- eller homosexuell är för sorgligt.
Naturligtvis kan Haavistos homosexualitet innebära problem för honom som president. Förmodligen kommer aldrig en grupp av befolkningen lyckas kliva upp ur fördomens träsk och se Haavisto som deras president. Säkert finns det också länder där en homosexuell president inte är välkommen.
Men ska vi ta hänsyn till sånt? Eller ska vi konstatera att om man väljer att stödja Haavisto är det för den politik han står för och att man då lyfter blicken från sängkammaren till landets framtid.
I just val verkar gamla fördomar ständigt väckas till liv på nytt, som ett sorgligt besked att den vardag där vi lever var dag och inte känner av fördomarna bara är en chimär, att vi inte kommit längre.
Minns till exempel hur USA:s demokrater våndades i nomineringsprocessen inför förra presidentvalet. Skulle landet kunna välja en kvinna (Hillary Clinton) eller en svart man (Barack Obama)? Tack och lov klarade USA av det, men den republikanska retoriken har sedan dess ofta varit skrämmande rasistisk från de breda leden.
Förhoppningen är att valet den femte februari blir ett val mellan två goda kandidater där deras åsikter om euron och EU, svenskans framtid, ekonomin och Ålands självstyrelse avgör hur du röstar.
Inte vem de ligger med.
