DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Jämställdhetsperspektivet glömdes bort

Lika lön för likvärdigt arbete var grundtanken när arbetsvärderingen startades. Men när arbetsgruppen nu lämnar sin rapport lyser jämställdhetsperspektivet med sin frånvaro.
Tre år och 76 möten. Så länge har landskapsregeringens arbetsgrupp, bestående av landskapsregeringens arbetsgivarrepresentanter och fackliga representanter, arbetat med en utvärdering om jämställda löner.

Att grundlönerna nu höjs är en bra start. Det kommer hjälpa flera kvinnor på låglöneposter (se sid 4–5).

Jämställda löner är en stor och het politisk fråga. Det är också en jämställdhetsfråga. Många minns fortfarande vårdfacket Tehys strejk vintern 2014.

Sett ur det perspektivet är det anmärkningsvärt att gruppen, enligt rapporten inte konsulterat jämställdhetsexperter under processens gång. I rapporten konstateras visserligen att arbetsgruppen har utformat en blankett utifrån projektet Lönelots, som utvecklats av den svenska diskrimineringsombundsmannen. Lönelots används när lönekartläggningar ska göras ur ett jämställdhetsperspektiv.

Dessutom har gruppen tittat på det underlag som Malin Bonin, Jämställdhetsbolaget, tog fram. En blankett och handbok som togs fram vid en arbetsutvärdering 2004–2005 har också använts och arbetsgivarrepresentanterna har tittat på Mariehamns stads arbetsvärdering.

Men några jämställdhetsexperter har gruppen inte tagit hjälp av. Att en del av materialet gruppen använt sig av är över tolv år gammalt gör inte saken bättre.

Tanken om jämställda löner borde ha genomsyrat hela processen i en större utsträckning. Att kvinnors grundlön är 88,63 procent av männens och kvinnornas fasta lön bara 83,39 är ett problem. Att arbetsgruppen nu föreslår att landskapsregeringen tillsätter en ny arbetsgrupp som ska granska olika delar ur ett jämställdhetsperspektiv tröstar därför föga. Enligt arbetsgruppen kommer jämställda löner in i ett senare skede.

Nu har den primära tanken varit att utföra en arbetsutvärdering där olika personalgrupper kan jämföras med varandra. Först i nästa steg kommer jämställdhetsperspektivet in.

Jämställdhet är ett kunskapsområde. Med all respekt för arbetsgruppens medlemmars sakkunskap, det finns massivt med forskning och kunniga människor som arbetsgruppen kunde ha konsulterat i en större utsträckning. När arbetsgruppen nu inte tagit in hjälp utifrån, utan tolkat handböcker och utredningar enligt bästa förmåga, finns det en risk för att gruppen fallit in i ett könsnormativy tänk.

Det kan leda till att de gamla dammiga normerna lever kvar i nya strukturer. Annars är risken uppenbar för att det blir fel i grundstrukturen, i det här fallet löneutvärderingen. Att majoriteten av arbetsgruppen består av kvinnor är inget försvar. Vaken kvinnor eller män föds med jämställdhetskunskap.

Många av de jämställdhetsproblem vi ser i dag handlar primärt om okunskap inte om illvilja mot kvinnor. Därför borde arbetsutvärderingen grunda sig på en gedigen faktabas.

En arbetsutvärderingsprocess är lång och svår. Det visar inte minst de tidigare försöken att åtgärda problemen med ojämställda löner. Flera försök har misslyckats och en del av försöken har varit halvhjärtade. Politikerna och processen har inte varit i fas. När utvärderingarna stått klara har det inte funnits pengar.

Låt det inte bli så den här gången.

Nu behöver landskapsregeringen peka med hela handen. Det var lantrådet Camilla Gunell (S) och finansminister Roger Nordlund (C) som lovade en sammanlagd lönepott på 1,5 miljoner euro till jämställda löner. Den sittande regeringen har inte kommit med några egna initiativ. Nu när värderingen är utförd är det dags för nästa steg. För den utlovade potten på 1,5 miljoner räcker inte för att jämställda löner.

De senaste åren har den politiska tongången gällande ekonomin varit dyster. I en sådan miljö kan det politiska svängrummet för löneökningar kännas litet. Men satsningen på jämställda löner är så viktigt att pengarna måste hittas. Det är dags att lätta på svångremmen.