DELA
© Nya Åland

Illusionen om fotbollshistoriens sista fria VM är slagen i spillror

RIO DE JANEIRO. Så här direkt efter en historisk VM-final är det svårt att veta var man ska fästa blicken.
Årets VM hör till ett av de bästa hittills med offensiv fotboll, mängder av mål och pigga uppstickare med press- och fartfotboll som kännetecken.
Det har gungat på välfyllda läktare i en inkluderande fest när fotbollen äntligen kom hem.
Var vi ska fästa blicken?
På dem som stod utanför.

Det går inte att blunda för att fotbolls-VM i Brasilien har varit ett cyniskt spel med känslor.
Fifa gav VM till ett land där fotbollen betyder allt för folket. Brasilien byggde och rustade för skattepengar till den gräns där kärleken för sporten inte längre räckte till.
I våras nåddes den kritiska punkten då över 50 procent av brasilianarna ansåg att VM skulle skapa mer problem än nytta för landet, jämfört med tidigare då en överväldigande majoritet stöttade värdskapet.
Men det var innan en skenande korruption sköljde bort all trovärdighet för fotbollsfesten i Brasilien.
Omkring nio miljarder euro skulle modernisera Brasiliens infrastruktur och spilla över på sociala välfärdsprojekt. Pengarna har gått till byggandet av arenorna där dödsolyckorna varit flera längs vägen och bluffakturering kutym. Brasilien har lagt fem gånger så mycket pengar på sina VM-stadion mot vad Sydafrika gjorde inför mästerskapet 2010. När man ser till vansinnesbyggen som Arena Amazônia i Manaus förstår man varför: för 215 miljoner euro fick Brasilien en flashig VM-arena mitt i djungeln, men staden saknar ett klubblag i högsta ligan och snittpriset för varje VM-match som spelats där hamnar på drygt 50 miljoner euro.

VM 2014 skulle bli ett uppsving för 2000-talets framväxande supermakt, och en försmak inför än mer internationell strålglans 2016 när Rio de Janeiro står värd för de Olympiska spelen.
Men protesterna mot att Brasilien bränner i väg mästerskapsmiljarder i stället för att satsa på sin välfärd har varit högljudda.
Demonstranterna gick man ur huse för att protestera mot regeringens felprioriteringar redan i fjol under för-VM. Brasiliens turneringsseger stillade protestvågen den gången.
Frågan är vad som händer efter 1–7-förnedringen mot Tyskland i semifinalen.
Idrottens samhälleliga betydelse överdrivs ofta i sportpressen, men om klyschan att en framgång kan ”ena landet” någon gång är applicerbar så är det här och nu i Brasilien. Länge kändes det som att ett VM-guld för en hemmanation där det kokar under ytan var det som kunde undvika en folklig vredesexplosion.
Att presidenten Dilma Rousseff har satt sitt hopp till att Brasilien skulle gå hela vägen i VM för att kunna bli omvald i höst säger en del.
1–7-smällen ger Brasilien-VM en än mer bitter eftersmak – och då har vi inte ens nämnt mutkolvarna i Fifa som går in och plockar vinsterna VM genererar och de människorättsövergrepp som militärpolisen Bope begått när de ”rensat upp” bland kriminella element i favelorna.

Men samtidigt kan vi glädjas åt att fotbollen äntligen fick ett världsmästerskap i ett land där sporten betyder något. Här finns intresset, kulturen och en – trots allt – fungerande demokrati värdig att välkomna världen.
2018 anordnas fotbolls-VM i Ryssland.
2022 står Qatar på tur.
Ryssland med sina antihomolagar och Qatar som låter gästarbetare slita ut sig på arenabyggena under slavliknande förhållanden – enligt brittiska The Mirror har redan 1 200 byggnadsarbetare fått sätta livet till.
När jag läste tidningsuppgifterna om att Fifa-delegater mutats för tre miljoner euro av qatariska VM-representanter var min enda reaktion förvåning över att summan inte var större.
Fifa följer pengarna, och IOK likaså. Ryssland hade vinter-OS i februari, kazakiska Almaty och Peking söker värdskapet för spelen 2022 – och någonstans där ska vi börja bli oroliga.
När stora internationella idrottsmästerskap är ett sådant ekonomiskt självmål att transparenta demokratier avstår från att arrangera dem, och när enbart halv- och heldiktaturer står på tur har idrottsvärlden inte bara problem med trovärdigheten, utan även grava problem med sin etik och syn på demokrati.

Oskar Magnusson


oskar.magnusson@nyan.ax
tfn 528 462

Fotnot: Fifa=Internationella fotbollsförbundet, IOK: Internationella olympiska kommittén.