SÖK
MENY
Hur ser världen ut efter Eyjafjallajökull?
Inte var det så här det skulle gå. Inte skulle ett litet vulkanutbrott på Island sätta stopp för flyget i Europa, det hade ingen förutsett.
Eller hade någon?
Det är vi människor som har odlat fram algerna i Östersjön genom vårt sätt att leva. Vi tycker hjärtligt illa om algerna, men hur mycket är vi beredda att ändra på våra vanor för att bli av med eländet?
Vi människor får temperaturen på jorden att stiga genom vårt sätt att leva med än så länge oöverskådliga följder för växter och djur. Alla håller visserligen inte med om detta, men en mängd seriösa vetenskapsmän inom olika områden ser vår livsstil som en fara för såväl våra efterkommande som vår omgivning.
Hur mycket får det oss att ändra på våra vanor?
Så börjar det puttra i en liten vulkan på Island och flyget slås ut i Europa. Miljoner passagerare blir strandsatta.
Hade någon räknat med att något sådant kunde hända? Det måste någon ha gjort, i annat fall skulle inte flygtrafiken ha stoppats så snabbt. Men hade man räknat med det som något fullt realistiskt eller bara haft det med som en av flera teoretiska hotbilder?
Och skall vi nu uppfatta det här som naturens sätt att få en paus, att sätta stopp för åtminstone en del av de utsläpp som kommer från mänsklig verksamhet?
Naturligtvis inte.
Däremot är det en tankeställare som heter duga. Vi har byggt upp ett effektivt, välfungerande samhälle där man i stort sett bara behöver trycka på en knapp för att få det man behöver. Eller ta sig dit man vill. Det enda vi inte behärskar är naturen själv. Men eftersom den oftast bär sig åt som vi vill så har vi någonstans på vägen glömt att beakta naturen.
Stormar och åskväder leder till elavbrott då och då. Vi tar det inte som något naturligt utan kräver att de skall byggas bort.
Jorden, det vill säga mänskligheten, drabbas av översvämningar. Hur många stannar upp och funderar, allvarligt funderar på varför det bor människor i områden som är utsatta för vädrets alla makter. Vi vet ju att vissa områden är farliga.
Men fortfarande, det är möjligt att flytta om man vill. Och har råd.
Det vi absolut ingenting kan göra åt är naturfenomen – katastrofer kallar vi dem när de drabbar oss – som jordbävningar och vulkanutbrott. De går inte ens att förutse med någorlunda precision. Att de kommer kan forskarna räkna fram, men inte när.
Nu verkar alla gå litet otåligt och vänta på att flyget skall komma igång igen i full skala. Och visst är det bekvämt och snabbt att ta sig fram med flyg. Hur skulle vi överhuvudtaget klara oss utan flyg? Allt måste ju gå så snabbt i dag, för vi har så ont om tid. Vi har inte råd att sitta på tåg eller gunga på ett fartyg över Atlanten.
Men kommer någon nu att sätta sig ner och fundera på framtiden ur ett flyglöst perspektiv?
Vi behöver faktiskt inte flyga så mycket som det görs i dag. När Eyjafjallajökull slog till gick det utmärkt väl att ordna en doktorsdisputation vid Åbo Akademi via video, när opponenten inte kunde ta sig fram i tid.
EUs trafikministrar gjorde likadant när de diskuterade fortsatta flygbegränsningar i början av veckan. Har någon räknat ut vad det mötet kostade jämfört med om alla hade flugit till Bryssel och bott på hotell?
Det behöver med andra ord inte vara enbart av ondo när Eyjafjallajökull skickar upp aska. Det kan vara bra ibland att stanna upp och tänka efter vad vi sysslar med.
Faktum är att den så kallade nya tekniken innebär att vi inte alls behöver resa så mycket. Vi kan sitta och diskutera med varandra som om vi satt runt samma bord utan att någon behöver resa längre än möjligen till sin arbetsplats.
Vi kan skicka e-post, som inte tar dagar eller ens timmar för att komma fram. Svaret kan finnas på skärmen efter bara någon minut.
Så var det inte förr. Ville man diskutera något gemensamt så måste alla finnas på en och samma plats. Och brev kunde ta veckor. Ändå är det nu vi reser som aldrig förr. Tills en vulkan börjar röra på sig.
Finns det någon lärdom att dra?
Allt detta skrivet med en het önskan att utbrottet inte sprider sig och ställer till förödelse för islänningarna.
