DELA
© Nya Åland

Har Åland verkligen råd att inte samarbeta?

Åland ställer sig efter drygt 30 år utanför Skärgårdssamarbetet.
Bidraget till samarbetets administration på 32.000 euro per år är för högt, landskapet måste spara och skär bort själva navet, åtminstone geografiskt sett, från samarbetet.
Åbo Underrättelser uppmärksammade det åländska utträdet nyligen. Åland meddelade om sitt utträde i somras, beslutet noterades formellt vid ett möte för en vecka sedan, men medlemskapet upphör först inkommande sommar. Uppsägningstiden är 12 månader.
Skärgårdssamarbetet har funnits sedan 1970-talet som ett samarbete mellan Åbolands skärgård, Åland och Stockholms skärgård. Området har vuxit en del sedan dess. När Finland och Sverige gick med i EU fick samarbetet Interreg-status och pengar från EU under en följd av år. Nu är man tillbaka på hemmaplan och skall betala själv med bidrag från Nordiska ministerrådet.

Enligt Åbo Underrättelser tycker stadsdirektören i Väståboland Folke Öhman att det är pinsamt att Åland inte vill vara med och betala. Hans slutsats är att skärgårdens utveckling inte uppfattas som särskilt viktig på Åland.
Var tanken verkligen att sända ut den signalen? Eller har någon rätt och slätt skurit bort något som man kan klara sig utan? Så där som man drar ner på pengar till kultur och annan lyx i dåliga tider?
Det är klart det ger ett snålt intryck. Åland har meddelat att man gärna är med på informell basis och likaså gärna deltar i olika projekt – plockar russinen ur kakan, helt säkert mot betalning, men de andra skall betala också för själva degen som russinen finns i.

Att de andra är besvikna förstår man och det kom tydligt fram på mötet senast. Det påpekades från olika håll att Åland inte har det sämre ställt än andra regioner. Men medan Åland drar sig ur vill de andra växa.
Det finns planer att utvidga österut med Ormsö, Dagö och Ösel. I väster visar Gotland intresse att vara med.
Skärgårdssmak, där entusiasterna Henrik Beckman och Jan-Erik Sundberg målade upp framtiden för skärgårdsrestaurangerna, var Skärgårdssamarbetets största satsning med 155 deltagande företagare och sågs i Bryssel som ett föredöme inom EU i sitt slag.
Det var också Skärgårdssamarbetet som låg bakom Sveriges tv 4s satsning på Skärgårdstugg, där Michael Björklund tuffade runt i båt och presenterade 27 skärgårdskrogar.
Är inget av detta intressant för Åland? Har samarbetet kostat mer än det har gett? Eller räknar man helt kallt med att det bästa nu är gjort och då kan man tacka och gå?

Det finns en annan orsak till att de andra i Skärgårdssamarbetet inte är riktigt glada nu.
Nordiska ministerrådet, som står för en stor del av pengarna, har tio andra gränsöverskridande samarbeten på sin bidragslista.
Hur kommer man att ställa sig till ett stympat samarbete? Ett samarbete där själva navet är borta. Finns risken att det helt enkelt stryks från listan?
Visst, risken finns. Och hur uppfattas Åland då bland de andra, som inte bara vill fortsätta utan också utvidga?
Det brukar sägas att goodwill inte kan mätas i pengar. Hur är det med badwill? Kan ett skamfilat samarbetsrykte bli dyrare på sikt än de 32.000 euro det kostar att vara med?

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax