DELA
© Nya Åland

Föroreningar som lyfter själen

På Torget i Mariehamn står en stor, lysande julgran och runtomkring oss har det dykt upp mer och mer utebelysning av olika slag för att vi skall klara den mörkaste tiden fram till jul. Just här, just nu mår de flesta av oss bra av mer ljus, så varför talas det om ljusförorening?
Den stora finska tidningen Helsingin Sanomat hade nyligen på sin vetenskapssida en satellitbild av norra och västra Europa nattetid. Det är svårt att slita blicken från bilden. Man ser St Petersburg, Helsingfors, Åbo, Stockholm och Oslo som starkt lysande punkter. Också andra storstäder kan placeras. Men så kommer Belgien. Hela landet plus södra halvan av Nederländerna är ett enda lysande fält. Samma gäller för stora delar av Storbritannien.

Det är det här som kallas förorening; ljus som strålar rakt ut i rymden till ingen nytta. Med tanke på energiåtgång och miljö är det naturligtvis ett rent slöseri med resurser att lysa upp himlen.

Ljuset skall så långt möjligt riktas så att det gör störst nytta, dvs lysa upp vägar och gator så vi hittar fram. Men nu har forskarna kommit till att det inte bara handlar om miljö, det handlar också om hälsa.

Ingen levande varelse är skapt för att leva i ständigt ljus. Inte människor, inte djur, inte växter. Alla behöver den mörka tiden för att ta igen sig. Om vi rör oss i ständigt ljus rubbas dygnsrytmen, vilket på sikt kan leda till sömnsvårigheter, stress, depression och fetma. En del forskare kopplar också risk för cancer till det ständiga ljuset som omger oss.

Värst är den blåtonade ledbelysningen. Den kan störa kroppsrytmen fem gånger mer än gammaldags belysning. Ledljuset stör utsöndringen av melatonin, det hormon som hjälper oss att sova.

Den tyska etologen Franz Hölker hävdar rentav att den konstgjorda belysningen är ett hot mot mångfalden i naturen. Den ändrar beteendet hos många nattaktiva djur som insekter, groddjur, fiskar och fåglar.

Många av oss har dessvärre vant sig vid ”upplysningen”. Ett talande exempel har vi från Los Angeles 1994, när staden mörklades efter en jordbävning. Stjärnhimlen bjöd Los Angelesborna på en chock. Folk ringde larmcentralerna och anmälde förskräckta att de såg ett gigantiskt, hotfullt silvermoln som lägrade sig över staden. Det var första gången de såg Vintergatan.

Hos oss är stjärnhimlen inte lika osynlig. Till och med inne i Mariehamn kan man skymta en och annan stjärna på himlen, även om utbudet är klart större längre ute på landsbygden. Det måste betyda att ljusföroreningarna än så länge är rätt måttliga i våra trakter. Men inte obefintliga. Vi skall med andra ord ha dåligt samvete när vi tänder vår julbelysning. Eller?

Vi mår ju rätt bra av litet extra och vacker belysning när det är som mörkast där ute. De som predikar måttlighet med godsaker för hälsans skull brukade åtminstone förr säga att man inte går upp i vikt av det man äter mellan jul och nyår. Det är vanorna mellan nyår och jul som räknas.

Visst kunde man säga samma om utebelysningen? Njut några veckor och låt sen kroppen, naturen och stjärnhimlen återgå till normaltillstånd.