DELA
© Nya Åland

Digital navelsträng en parasit på livet

Stäng av mobilen, datorn och paddan. Koppla ner dig.
Känn efter.
Börjar det krypa i kroppen.? Blir du orolig att du ska missa något? Att någon söker dig och inte når fram?
Förmodligen. Så är det för de flesta av oss. Dessa apparater, som vi haft tillgång till en förvånansvärt kort tid, har blivit en oreflekterad del av vardagen. Man kollar av mobilen när man står i kassakön, gillar nåt inlägg medan man lagar mat, svarar på jobbmail innan man går och lägger sig.

Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut, liksom den mellan vila och aktivitet, mellan att vara och göra. Vår koncentrationsförmåga, som redan tidigare kändes fragmenterad, blir än mer fransig. Å andra sidan kanske vi utvecklar en större förmåga att hantera flera saker samtidigt, och vi får en större kontaktyta mot omvärlden, låt vara digital och distanserad.

I en recensions i Dagens Nyheter skriver filmforskaren Jan Holmberg om ”24/7. Late capitalism and the ends of sleep” av amerikanske konsthistorikern Jonathan Crary.
Crary drar slutsatsen att vi idag sover mycket mindre än förut och att vi anser det som bortkastad tid. Han menar att de nya digitala medierna bara är en fullbordan på industrialismens omvandling av människan till en fullfjädrad konsument, dygnet runt.

I och med den ständiga uppkopplingen är man ständigt övervakad, ständigt tillgänglig för information och ständigt konsumtionsklar.
Jan Holmberg konstaterar: ”Allt slags ställtid kan fyllas med narcissistisk självbespegling eller byggandet av det personliga varumärket. Så försvinner alla tillfällen till verklig subjektivitet, till fria tankeflöden och dagdrömmar.”

Crary och Holmberg menar att denna kolonisering av vårt varande inte är bra för oss, att människan behöver ett ingemansland där man varken är nyttig eller aktiv. Crary går så långt att han ser sömnen som en motståndshandling, den enda zon som hitintills inte invaderats av någon apparat eller aktivitet som kan göra oss till konsumenter och mottagare av information.
Det kan så vara att detta är en akademisk överdrift, en analys som snurrar sig runt sin egen svans i sitt förkastande av moderniteten, som ändå givit majoriteten av människorna ett bättre och mindre slitsamt liv än i det förindustriella samhället.

Men, är det bra för oss att aldrig komma loss från den digitala uppkopplingens navelsträng? Är det som känns som småkul underhållning och avkoppling sin egen trojanska häst, med ett urholkat människoskal som resultat.

Åtminstone kanske man kan resonera som så, att om man känner ett obehag och en oro av att man inte är uppkopplad, så betyder det att man utvecklat ett beroende. Alla beroenden, hur harmlösa de än kan förefalla, är bra att bryta.
Om giftet, vare det socker, alkohol, shopping, sex, nikotin eller internet, kräver en större bit av dig än du vill, ta en paus.
Stäng av. Om du kan.
Du är inte det du gör. Du är det du är.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax