DELA
© Nya Åland

Det enda rätta markbeslutet – alla lika inför landskapsregeringen

Samma regler för alla, det är vad alla vill ha. Utom möjligen de, som tidigare kommit lindrigare undan.
Frågan är vad den strängare tillämpningen av jordförvärvslagen betyder för lusten att bygga och locka inflyttare.
Det skall inte längre vara möjligt att via aktier komma över mark på Åland, som man annars inte skulle kunna köpa. Det säger landskapsregeringen i sina nya riktlinjer om hur jordförvärvslagen skall tillämpas.
Annat var inte att vänta. Reglerna måste vara lika för alla när det gäller möjligheten att köpa mark, eftersom just den biten är så strängt reglerad inom självstyrelsen. Frågan är om de strängare reglerna fungerar och hur, det är ingen brist på kreativitet.
Och så får man i hanteringen inte glömma att det var landskapsregeringen själv, om än i en annan sammansättning, som för snart fem år sedan förde fram tanken att personer utan anknytning skall kunna köpa strandtomt i skärgården för fast boende.

Helt stängs porten inte för personer utan hembygdsrätt eller annan anknytning. Faktum är att det blir en uppluckring av regelverket jämfört med det som tidigare har gällt för privatpersoner.
Nu skall det vara möjligt att köpa nästan strandtomt inom planerat område. Kravet är att tomten är högst 2.000 kvm, att den inte har andelar i samfällda mark- eller vattenområden och inte heller jakt- eller fiskerättigheter.
Till detta kommer att det skall finnas en 30 m bred strandremsa mellan stranden och det planerade området. 30 m är inte mycket. Vanliga båtturister, ålänningar lika väl som bortifrån, tar knappast i land på en strand med en byggnad 50 m ovanför.
I de nya riktlinjerna ställs kraven ovan på den som får tillgång till mark via aktier. Men samma måste då också gälla vilken privatperson som helst.

De nya riktlinjerna ger alltså möjlighet till strandnära boende, även om den som köper tomt inte får äga marken ända ner till stranden. Men vad hindrar att ägaren, som med största sannolikhet är den som planerar området och säljer ut tomterna, upplåter stranden för dem som bor där.
Är det en kreativ person, så förses stranden med båtbrygga, kanske bastu om byggnadsnämnden går med på det och andra faciliteter, som de boende kan nyttja gemensamt.
Den modellen börjar likna den svenska, där strandskyddet hindrar byggande på stränderna men där å andra sidan alla som bor nära stranden har tillgång till den, inte bara de som ligger närmast. Med den modellen kan man antagligen också få ut ett bättre pris av alla, inte bara av dem vid själva stranden.

Och för säkerhets skull skriver landskapsregeringen:
”Jordförvärvstillstånd beviljas inte bostadsaktiebolag, vars avsikt är att arrangera fast- eller fritidsboende för enskilt hushåll i det fall det är uppenbart att andan och meningen i jordförvärvslagen kringgås.”
Frågan är hur man kan veta. Och vad man tänker på.
Andan och meningen är att enbart ålänningar får äga mark. Men det har landskapsregeringen – den nuvarande och långt bakåt i tiden – redan kringgått med villkoren om tomtstorlek och inte vid strand. Kringgått av ren självbevarelsedrift, kanske man borde tillägga. Om en nyinflyttad familj måste vänta fem år med att bygga ett eget hem, då kanske det inte blir någon inflyttning.
Aktier kan gå i arv. Aktier som berättigar till en bit mark på Åland kan också gå i arv. Eller säljas. Bröstarvingar får ärva mark, andra inte om anknytning saknas. En köpare behöver inte heller vara en person med anknytning. Där skall alltså landskapsregeringen komma in och säga nej, förutsatt att man känner till affären. Men är man skyldig att anmäla innehav av aktier till andra än skattemyndigheterna?

Och hur blir det nu med de bolag som har ansökt om jordförvärvsrätt uttryckligen för att planera och sälja ut?
Någonting är på gång i Brändö, någonting i Eckerö. Månne inte avsikten med de och tidigare bolag uttryckligen är att kringgå andan och meningen för att få hit folk.

I anslutning till riktlinjerna har landskapsregeringen gått in för en riktigt bra sak vad gäller hembygdsrätten. De som studerar utanför Åland och skriver sig där får en respit på fem år innan tiden börjar löpa för hembygdsrätten. Det betyder att man har hembygdsrätten kvar i tio år istället för fem som i dag.

Harriet Tuominen

harriet.tuominen@nyan.ax

tfn 528 464