DELA
© Nya Åland

Bristen på unga kandidater är alarmerande

Parlamentet ska spegla folket. Alla myndiga grupper i samhället ska ha ”sina” representanter i den lagstiftande församlingen. Ganska grundläggande, kan tyckas. Men verkligheten hotar bli en annan.
Hur mår demokratin på Åland? Och än viktigare: hur kommer den må i framtiden? ÅSUB:s (Ålands statistik och utredningsbyrå) rapport om kandidaterna till lagtingsvalet ger, i vissa avseenden, en dyster bild av hur Åland kommer att se ut om 10-15 år.
Den visar att medelåldern på kandidaterna till årets val i snitt är 49,3 år gamla, jämfört med 48,1 för fyra år sedan. Ingen alarmerande siffra i sig, men när när den yngsta gruppen kandidater, de under 30 år, minskat från 26 stycken 2007 till bara 19 i år, kan vi börja skönja ett framtida underskott av beslutsfattare med erfarenhet av politiken.
Naturligtvis ska det sägas på en gång: även äldre ledamöter behövs i lagting och kommuner. De står för rutin, de står för kunskap och insikt i de historiska skeenden som ligger till grund för många av de beslut som ska fattas i dag och i morgon. Men framför allt står de som företrädare för sina jämåriga väljare.
Problemet kommer när någon grupp i samhället inte får den representation som den ska ha, och tendensen är att den yngre väljargruppen kommer i klart underläge mot de äldre när det nya lagtinget samlas efter valet.
Värst är det i de största partierna. Liberalerna har bara tio procent av sina kandidater under 40 år, och en medelålder på 55. Centern har lika få unga, men en större grupp i ”medelåldern”, 40-59 år, och en medelålder på 50.

Den enkla förklaringen till problemet är att unga hellre flyttar från Åland, pluggar och hittar en karriär – och då struntar blankt i politiken. Så är det säkert ofta, men det håller inte som svar.
I Sverige pluggar man också, men ändå har både Centern och Miljöpartiet valt 28-åringar inte bara till riksdagen, utan till partiledare.
Kan det månne vara så att unga politiker där får större utrymme? Utrymme både att höras internt i partiet, att få påverka program och vad partiet lägger tyngden på, och att faktiskt få företräda partiet också utåt, och på så sätt hitta sin egen profil och väljarbas.

Samtliga övriga partier slår de två stora med hästlängder när det gäller att ha unga kandidater på listorna, i procent räknat. Bäst i klassen är Obunden Samling, men där är å andra sidan den äldre gruppen svagt representerad. Moderaterna, Socialdemokraterna och Ålands Framtid har alla en väl fördelad kår av kandidater i de olika ålderskategorierna.
Men viktigast är att lagtinget blir jämnt representerat, och då är det partierna med flest mandat som gör störst skillnad.
Med tanke på att de båda regeringspartierna backar i valpejlingarna kan man möjligen också dra slutsatsen att det inte bara är demokratin som hotas av underskottet på ny kraft. På sikt kommer Liberalerna och Centern att få problem med återväxten om de inte på allvar genomför ett generationsskifte – och som det ser ut är det knappast nära förestående.
De signaler som sänts ut hittills från främst Centerns Harry Jansson har knappast heller varit den att ungdomarna är efterfrågade. I samband med Nya Ålands partiledarintervju sa han på frågan om det är viktigt med ungdomar i lagtinget:
– Vi ska sannerligen välkomna alla, men jag ser det inte som något problem om de först i mogen ålder intresserar sig.

Om inte ungdomarna släpps in i finrummet förrän de nått ”mogen ålder” är risken uppenbar att de aldrig söker sig dit. Och om de ändå gör det, kommer de att sakna många av de insikter och kunskaper om hur det politiska spelet går till som de kunnat få lära sig av sina äldre kollegor om partierna bara släppt in dem i ett tidigare skede.
Om inte partierna tar vara på ungdomarnas kraft och engagemang, och ser till att förnya de folkvalda församlingarna kommer lagting och kommuner att lika Jurassic Park.
Det behöver inte innebära att besluten som fattas är dåliga, men det riskerar göra att tilltron till systemet blir mindre då färre kommer att ha ledamöter som ser vardagen på samma sätt som de gör det.
Då är vi illa ute.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax