Bred bevakning förklarar det stora läsarintresset
Nu är det bevisat, det som en stor del av ålänningarna har vetat länge ren.
Det går att göra två dagliga tidningar på Åland utan att de blir kopior av varann.
Man får anstränga sig litet, men det går.
Med två dagliga tidningar, en public service-radio, lokal-tv och reklamradio måste Åland höra till de medietätaste områdena i Norden. Kanske medietätast också i större sammanhang.
Att det är så kan till en del förklaras med att Åland är självstyrt. Det fattas beslut som berör alla eller de flesta på Åland och som man måste fånga upp i något av de lokala medierna, eftersom de är av inget som helst intresse för medier utanför Åland.
Men det förklarar inte varför det finns så många medier. Det kunde räcka med en tidning för att till gräsrötterna förmedla vad lagting och landskapsstyrelse har beslutat för deras del.
Alltså finns det en förklaring till – olika frågor tas upp i olika medier och dessutom till en del på olika sätt. Sådant ökar intresset att följa med såväl lokala tidningar som etermedier.
Att det är så har man kunnat sluta sig till rent empiriskt, det är bara att titta på tidningarnas upplagesiffror och på hur många som betalar avgiften till Ålands radio.
Nu finns det också svart på vitt i Isabella Rothbergs magisteravhandling, som Nya Åland berättade om i går. Hon säger att konkurrensen mellan tidningarna skapar mångfald.
Det är självfallet ingen slump att det blir så. För att kunna konkurrera måste tidningarna se olika ut. Om de dag efter dag kommer ut med samma toppnyhet, samma reportage och samma sportnyheter så finns det ingen anledning för läsarna att hålla sig med, eller läsa, bägge tidningarna. Något som nu görs i stor utsträckning.
Trots det är det glädjande läsning att så stor del av nyheterna är ”unika”, det vill säga förekommer i bara ett av medierna på en och samma dag. Det visar på en för läsarna och lyssnarna ovanligt stor bredd i utbudet.
Av 576 nyhetstexter i Nya Åland (232), tidningen Åland (204) och Ålands radio (140) under två veckor 2008 var 232 ”unika”, de fanns i bara ett av medierna. Man måste alltså följa med alla tre för att veta vad som hade rapporterats de aktuella veckorna.
Av innehållet i tidningen Åland var 23 procent samma som i Nya Åland, medan 20 procent av innehållet i Nyan fanns också i tidningen Åland. Ungefär samma andel, en femtedel – en fjärdedel samma material.
Intressant är det också att Ålands radio och tidningen Åland ligger betydligt närmare varann, både i fråga om urval och vinkling av nyheten, än Ålands radio och Nya Åland.
Här frestas man tro att Ålands radio och tidningen Åland fungerar som mer konservativa medier, som tar upp de givna nyheterna på ett traditionellt sätt medan Nya Åland som uppstickare (i början åtminstone) måste hitta nya saker och nya vinklar för att väcka intresse.
En kommentar på nätet uppfattar Rothbergs undersökning så att tidningarna måste krysta fram nyheter för att det händer så litet på Åland.
Så är det faktiskt inte, åtminstone inte på Nyan. Det händer väldigt mycket på Åland. Vi har vår egen politiska ledning, vår egen hälso- och sjukvård, vår egen skola. Det finns hur mycket som helst att skriva om. För att inte tala om skärgårdstrafik och fotboll, som kan få debatten att tända till. Det finns kultur i mängder och unika (i ordets rätta betydelse) skärgårdsmiljöer att visa upp.
Däremot är inte allt av intresse för alla, det måste vi respektera och det förstår också de flesta av våra läsare. Om de tycker annorlunda så hör de av sig, vilket vi är mycket glada över.
En lokaltidnings uppgift är att skriva om det lokala samhället och hålla kontakt till den lokala befolkningen. I det arbetet är också små händelser unika och av intresse. När små lokala medier skapar egna nyheter, så handlar det inte om att någon hittar på en nyhet utan att man tar upp och berättar om sådant som andra inte ser eller bryr sig om.
Det är det som gör en lokaltidning till en tidning med framtid trots små resurser.
