DELA
© Nya Åland

Bra med riktiga pengar för jämställda löner

”En uppfattning har etablerat sig om att utjämningen inte längre är en konjunkturfråga”.
Så beskriver finansminister Roger Nordlund (C) det faktum att landskapsregeringen nu i kommande tilläggsbudget anslår en ännu okänd summa pengar för utjämning av löneskillnader mellan könen.

I klartext betyder det att regeringspartierna är överens om att man inte bara kan snacka längre, utan att det behövs riktiga pengar i riktiga budgetmoment för att göra allvar av pratet om jämställda löner. Och dessutom att man inte kan vänta på bättre tider, för att det antagligen aldrig kommer ett tillfälle då man kan säga att det nu finns tillräckligt med pengar för löneutjämning.

Detta är mycket bra. I många år och med många regeringar har problemet varit att processerna inte varit i fas. När det funnits en arbetsvärderingsprocess har det inte funnits pengar att förverkliga resultaten, och när halvhjärtade försök gjorts att anslå pengar så har man inte vetat hur man ska göra.

I den process som nu inletts har man förvisso krånglat till det ganska mycket. Man ska bita av många stora, svåra bitar, frågor som man inte tidigare förmått lösa om hur utbildning och arbete ska värderas, hur löner ska fås konkurrenskraftiga, flexibla arbetstider, i fem olika arbetsgrupper. Det står inte klart om man ska använda av de tidigare stora arbeten som gjorts på området, eller skrota allt och börja på nytt.

Av yttersta vikt blir det alltså dels att upprätta en stram tidtabell, dels att anslå tillräckliga resurser för arbetet, och därtill att ha en driftig person som verkligen engagerar sig i att få ett resultat.
Annars går de goda intentionerna samma väg som så många gånger förr, rakt ner i papperskorgen.

Om själva summan som anslås för löneutjämningar sade finansministern ännu ingenting. Tilläggsbudgeten landar på lagtingets bord nästa vecka, och man får väl anta att början bliver blygsam, mer en fingervisning än en riktig förändring.
Om den fingervisningen sen inte följs upp med mera pengar i ordinarie budget, är det förstås ynkligt.

Vårdfacket Tehy har tagit ytterligare myrsteg för att förbereda sig för en eventuell strejk. Landskapsregeringen har klart sagt ifrån att man inte förhandlar separat med Tehy när de andra facken gått in för en mycket blygsam löneökning och det kommande arbetet med lönekartläggning. Arbetsrättsligt är det inte ens möjligt.

Det kan gå två vägar: Tehy böjer sig och låter sig övertygas av vad det nu kan komma i tilläggsbudgeten att tro på den nya lönekartläggningen. Eller så gör man det inte, gör sig obekväm med alla och anklagas för att vara osolidariska och giriga – men kanske vinner mer genom stridsåtgärder. Kanske.
I så fall finns risken att det blir mycket dyrt för landskapet, eftersom det gällande avtalet bryts upp och även de andra facken måste åter till förhandlingsbordet.

En vårdstrejk är inte att leka med.
Ingen kan klandra den sjuksköterska som får något spänt kring munnen när hon blir tillsagd att vänta lite till för att det ska kartläggas om hon faktiskt ska ha mer betalt.
Om landskapsregeringen klarar av att leverera både pengar och resultat av lönekartläggningen, så får man något gjort som ingen annan regering ännu fixat. Om.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax