Goda intentioner räcker inte
Att förbättra kvaliteten i våra vattendrag kräver ett målmedvetet helhetsgrepp.
Men det går att åstadkomma förändring.
Under landskapsregeringens kustvattendag berättade Linda Kumblad och Emil Rydin om projektet Levande kust som har gått ut på att rena Björnöfjärden – ett övergött vattenområde utanför Stockholm. De delade med sig av en solskenshistoria – det går att förbättra övergödda viksystem så att de återfår klart vatten, ett starkare fisksamhälle och syrerika bottnar.
Den första slutsatsen är att vattentäktsrening kräver en bred arsenal av åtgärder. Den viktigaste åtgärden är att minska utsläppen.
En bidragande orsak till övergödningen är som bekant jordbruket. Inom jordbruket är konkurrensen från resten av världen stor och priserna är pressade. Att hitta pengar till miljöskyddande investeringar är inte lätt, samtidigt som incitamenten att genomföra åtgärderna är få. Därför måste det finnas en tydlig ekonomisk morot från det offentliga att investera i utsläppsförminskande åtgärder.
Men jordbruket ska inte på egen hand bära hela ansvaret.
I fallet Björnöfjärden flaggar Emil Rydin för att även hästhållningen står för en förvånansvärt stor del av utsläppen. Även privata avlopp kan, i ett lokalt område, ha motsvarande inverkan som jordbruket. Även i fallet med avlopp saknas både tillsyn och incitament för att åstadkomma förbättringsåtgärder. För lite morot och för lite piska, med andra ord.
För att skapa en långsiktig förändring måste utsläppen minska. För att ge naturen en chans att återhämta sig behöver även de övergödda vattendragen hjälp på traven.
En metod som utgår från att binda fosfor med aluminium visade sig i fallet Björnöfjärden vara väldigt effektiv. Aluminium binder fosforn permanent, vilket betyder att den inte släpps tillbaka i det interna kretsloppet. I och med att Björnöfjärden under lång tid hade varit överbelastad av näringsämnen fanns ett överskott av fosfor som således aldrig kunde lagras. Genom att binda upp den fria fosforn gav de naturen en chans att återfå balansen.
Projektet lyckades halvera fosforhalten i Björnöfjärden, genom kunskap och stöd till de som verkade i avrinningsområdet och genom att binda upp överflödiga näringsämnen i fjärden. Vattnet blev renare, siktdjupet förbättrades och bottenvegetationen klarade av att leva på ett större djup. Även fiskbeståndet förändrades. Abborren ökade på braxen och mörtens bekostnad.
Det svenska försöket visar att det med ett målmedvetet helhetsgrepp går att förbättra vattenkvaliteten i ett övergött område. Det är ett positivt exempel på hur man faktiskt kan åstadkomma en förändring. Enligt vattenbiologen Susanne Vävare var en målsättning med temadagen att lyfta fram goda exempel. Det är rätt tanke. Om vi bara ser problemen åstadkommer vi aldrig någon förändring, då är risken att känslan av vanmakt blir för stor. Vi behöver lyfta fram solskenshistorierna också, inte bara de negativa rapporterna.
Men det räcker inte bara med goda intentioner. Det behövs en aktiv politisk strategi som följs av bättre incitament i form av tillsyn men också ekonomiskt stöd och kunskap.
Då går det att åstadkomma förändring.
