DELA
© Nya Åland

Svängigt med Good News

Mariehamn Winter Jazz:Gospelkonsert i S:t Görans kyrka, Mariehamn söndagen den 10 februari med Good News under ledning av Johanna Grüssner. Camilla Heidenberg, piano, Matti Rantala, bas, Markus Vainiomäki, trummor
Anländer i sista minuten och snappar åt mig ett programblad numrerat 73; ungefär så många åhörare har Good News lockat till sig. Det är söndag eftermiddag och konserten utgör avslutningen på årets Mariehamn Winter Jazz. Att avsluta en jazzfestival med gospel kan synas lite speciellt, men visar bredden på festivalutbudet, och de facto kan väl rötterna till jazzen spåras i både blues och gospel.
Det är lite speciellt att recensera gospel. Lite som att recensera en gudstjänst. Men självklart går det väl, även då det gäller en gudstjänst att reflektera över prästens röstanvändning, predikans bärkraft, dekorationerna i kyrkan, församlingens reaktioner. Min första bekantskap med Good News stiftades i Vårdö bönehus, och jag minns att jag var glad över en kör som rörde på sig, som utstrålade glädje, och jag minns att det satt en ung duktig kvinna vid namn Camilla Heidenberg vid pianot.


Säker i rytmen
Samma konstellation gäller än i dag, fast kören nog vuxit till sig vad gäller kvalitet sedan dess, rörelserna är mer organiserade (ser ut som en enda stor kropp som gungar i de rörliga låtarna), Camilla har blivit lite äldre och ännu mer rutinerad. Henne hade jag förresten gärna hört mer av, hennes flygel var inte förstärkt och drunknade mången gång i ljudmassan, men de gånger instrumentet fick utrymme var det en njutning att höra den säkra rytmbehandlingen och de små roliga uppfinningarna.
De flesta låtarna ackompanjerades av de duktiga musikerna, så a capella sången ”Plenty Good Room” (on the gospel train) skiljde sig från mängden.
Det var kraft i låten och några intrikata tonartsbyten. Den svaga nyansen, ett läckert piano, var en njutning medan det starka ibland kunde bli lite vasst. Det är en konst att sjunga starkt utan att skrika eller skära.
”Faithfull is our God” skapade en association till min ungdoms tv-serie Fame! Det lät Fame-kör när kören sjöng tutti. Fortfarande (som i Vårdö) skulle kören må bra av förstärkning i mansstämman. Nu präglas den av en liten osäkerhet som skulle avhjälpas av lite fler röster.


Spännande
Sen följde konsertens mest spännande ”främmande barn”. ”Anthem of Praise” inleddes med ett suggestivt, rentav magiskt, intro. Markus Vainiomäkis trummor skapade en stark spänning som Matti Rantalas bas hängde på.
Stycket skiljde sig som helhet från allt annat under konserten och utgjorde ett välkommet annorlunda. Kören hade tidvis fullt sjå med att få all text att rymmas.


Berörande
”Oh happy day” var det fullt ös på. Per-Arne Sondells soloinpass höjde stämningen ytterligare några grader. ”Soon i will be home” fick ett innerligt framförande med Johanna Grüssner som solist. Johannas lilla speak om sin relation till dessa två stycken berörde.
Konserten avslutades med ”Lord I Know I’ve been Changed”. En traditionell sång i ett otroligt arrangemang av Mikael Svarvar. Susanne Eriksson stod för solot som det var mycket tryck i.
Men riktigt slut var det ändå inte. Kören dansade ut till Tore W Aas bossa ”Let the sun shine into your heart”. Ett soligt och lättsamt svängande stycke.

LENA SVARTSTRÖM