DELA
© Nya Åland

Årets bästa band, låt, konsert – och mycket mer

Ännu ett år är till ända och det är dags att sammanfatta det bästa av det mesta.
Nöje bad några åländska musikprofiler om hjälp för att utse årets låt, årets band, årets konsert och mycket, mycket mera.
Åsikterna gick ofta isär, men man kan i alla fall konstatera att 2007 var ett riktigt bra musikår.
Jochum Juslin
Gitarrist i Skrå, Soundway, Whatclub, diverse jazzensembler i Örebro samt i countrybandet Countryboys, på hobbynivå.
Årets låt: Timbaland – The Way I Are. Jag tycker själv att det är en riktigt bra danslåt, och sen är den ju också en av de största hitsen i år.
Årets artist/band: Som artist väljer jag Rihanna. Hon hade enormt många hits på den senaste skivan Good girl gone bad. Som bästa band väljer jag Eagles. De släppte första plattan sen 1979, och visar att de fortfarande har något att ge, det är en riktigt bra skiva.
Årets åländska artist/band: Jag är faktiskt tvungen att säga mitt eget band, Skrå. Inte för att någon bokstavligen tvingar mig eller för att vara dryg, men jag känner att 2007 har varit Skrås år, med skivinspelning, skivsläpp och många konserter.
Årets skiva: Metheny Mehldau Quartet. Ett starkt samarbete mellan två av jazzens stora giganter.
Årets konsert: Jag väljer en som jag själv inte var på för det är tveklöst Led Zeppelin i London den 10 december. Det sägs ha varit jättebra för de 20.000 som fick biljetter dit, man får hoppas att något sådant ordnas igen.
Årets konsert på Åland: Jag skulle vilja säga Hurriganes på Dinos men jag var inte där själv, men det måste vara årets happening i alla fall. Annars tycker jag att Bo Kaspers orkester på Rockoff var riktigt bra, det var bra stämning och de varierade låtar från både gamla och nya skivor.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Förstås måste jag säga Skrå igen, det har hänt så mycket roligt med bandet. En annan kul grej var spelningen med Soundway på Lillängö i somras, vi hade jätteroligt och det tror jag att de som var där också hade.
Förhoppningar på musikåret 2008: Jag hoppas på mycket konserter, jag skall till exempel på Sweden Rock festival och jag hoppas att de bokar något stort band, de får gärna boka Kiss. Själv hoppas jag på att gå framåt, fortsätta utvecklas, få fler gigs – ja allt det där.

Lizette Åkerberg
Ordförande på Pub Bastun.
Årets låt: Umbrella med Lillasyster.
Årets artist/band: H.I.M. Bättre än någonsin med nya skivan Venus Doom. Ser fram emot att se dom igen på Hultsfred 08.
Årets åländska artist/band: Eleuthera. Grymma killar som vann Unga Band 2007 och som kan gå hur långt som helst.
Årets skiva: Kent – Tillbaka till Samtiden. Kent är Kent och dom kan inte göra en dålig skiva.
Årets konsert: Laleh Hultsfred 07.
Årets konsert på Åland: Oh Laura på Pub Bastun.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Asta Kask på Dinos.
Förhoppningar på musikåret 2008: Att man hinner se Hellacopters en sista gång innan dom lägger av, att det blir en grym festivalsommar och att Pete Doherty i Babyshambles inte åker fast i tullen på Arlanda igen.

Alexander Skogberg
Musikbloggande blivande civilingenjör.
Årets låt: Hardcore Superstar – Sensitive to the Light. Fyra minuter och tjugo sekunder formtopp från göteborgarna som under 2007 levererade hårdrock av högsta kvalité på albumet Dreamin’ in a Casket.
Årets artist/band: Billy Corgan. Att efter sju år återförena Smashing Pumpkins och ersätta James Iha och D’arcy Wretzky med tre stuntmän krävdes stake. Att sedan nya albumet Zeitgeist höll måttet var imponerande.
Årets åländska artist/band: L’Amori. Trevligt med lite mörk och melodisk variation i Ålands annars brutalt hårda musikklimat. Bröderna Josefssons projekt Grishantering måste dock också nämnas. Kolla in båda på YouTube och MySpace.
Årets skiva: Sebastian Bach – Angel Down. Efter att ha sjungit på Broadway och medverkat i alltför många dokusåpor gjorde Skid Rows gamle blonde yrväder comeback med sin hårdaste och grymmaste skiva i karriären. Metal blev inte bättre än detta år 2007.
Årets konsert: Metallica på Olympiastadion i Helsingfors den 15:e juli. Suverän stämning och ett låtval som fortfarande gör mig knäsvag när jag tänker tillbaka. Att stå längst fram under thrashnumret Whiplash var trångt, svettigt, smärtsamt och alldeles, alldeles underbart.
Årets konsert på Åland: Bo Kaspers Orkester på Rockoff. Ett framträdande med stor mysfaktor som blev ett av de finaste konsertminnena jag har från Åland.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Att köa tillsammans med mina vänner för att se Metallica i somras. Regn, trängsel, måsskit, hunger och stinkande matrester har aldrig varit så njutbart.
Förhoppningar på musikåret 2008: Att Axl Rose och hans nuvarande inkarnation av Guns n’ Roses släpper albumet Chinese Democracy. Det har gått fjorton år nu och mitt tålamod börjar snart ta slut. Led Zeppelin får också gärna åka på turné och Metallicas nya album måste krossa.

Sofie Asplund
Sångstudent i Vadstena.
Årets låt: Give it to me – Timbaland (feat. Nelly Furtado och Justin Timberlake).
Årets artist/band: Nelly Furtado.
Årets åländska artist/band: Har inte varit på många åländska spelningar i år men lyssnar på The Jasmines skiva Wide awake som jag tycker är bra. Sen hoppas jag få se mer av Anna Reymers 2008.
Årets skiva: Loose – Nelly Furtado.
Årets konsert: (Opera) Orphée- Gluck (regi och koreografi av Mats Ek) med Ann-Sofie von Otter på Kungliga Operan i Stockholm! Den borde alla gå och se.
Årets konsert på Åland: Östersjökonserten, som jag själv missade men som jag har sett inspelning av i efterhand, måste ju vara årets konsert på Åland. Kul att se så många åländska artister på en gång.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Min egen ”konsertturné” i somras, höll romanskonserter på Åland och i Småland och det var väldigt roligt och lärorikt. Att vara med i Vadstenaakademiens opera Kristina i somras var också en upplevelse.
Förhoppningar på musikåret 2008: Jag ser fram emot operafestivalen som ska anordnas på Åland i sommar. Och så ska det bli spännande att se hur kulturhuset ser ut när det är klart och vem som ska få använda det.

Tomas Henriksson
Före detta radiodj och schlagerälskare.
Årets låt: Cara Mia med Måns Zelmerlöw. Jag tror inte någon annan svensk låt har nynnats så mycket som den här schlagerdängan. Det känns som om alla älskar skånepågen ”Mums-Mums”.
Årets artist/band: 2007 var kanske året Timbaland tog över världen men personligen vill jag ge den här utmärkelsen till Rihanna som känns betydligt mer spännande. Hon är här för att stanna och som det ser ut nu så är hon en av världens mest spännande artister, allt kan hända med henne.
Årets åländska artist/band: Ett band som både hyllas och sågas är Soundway. Jag tycker de är värda all positiv credd som finns. Tänk att de orkar med fyllon som dig och mig de flesta lördagar och att de dessutom förnyar repertoaren. De är ju alltid spännande med en åländsk version av Verka Serduchkas ”Dancing Lasha Tumbai”. Fortsätt på samma vis. Det är kul att ni vågar.
Årets skiva: Sonja Aldéns platta ”Till Dig” är den skiva med mest känsla jag hört i år. Hon ger allt av sig själv i varenda låt och även om texten ibland kan vara banal så blir den inte det i Sonjas händer. Till den här skivan kan man gråta, längta, sakna, vara kär. Den passar till allt.
Årets konsert: Det var otroligt häftigt att se Dolly Parton i Globen. Jag har gillat henne i många år och trodde inte att möjligheten att få se henne live skulle finnas. Det kändes helt overkligt att sitta där på sin stol och förstå att hon stod där på scenen i sin kycklinggula dräkt. Trots de enorma brösten och peruken så spred hon en värme bland hela sin konsertpublik, det var magiskt.
Årets konsert på Åland: Den konsert jag sjungit med mest på, hoppat mest på, blivit mest svettig på, är utan tvekan The Ark i somras. Efter den gick man utan tvekan på rosa moln.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Det absolut bästa varje år är Schlagerkvällen på Stockholm Pride. Där får man se både årets schlagerartister och Israels Eurovisionbidrag från 1982. Det är en otrolig sammansättning av artister och stämningen är helt galen hela tiden. Även om man är totalt schlagerfrälst eller bara gillar spektaklet lite grann så kan man inte låta bli att sjunga med. Det bästa med allt är att artisterna är topphemliga, det gör att det pirrar i magen hela tiden.
Förhoppningar på musikåret 2008: Som den schlagernörd jag är så startar Melodifestivalen i februari och det är min största händelse på året. På pappret ser jag mest fram emot Charlotte Perrellis medverkan, med låtskrivare av ”Cara Mia” och ”Evighet” kan det inte gå fel. Dessutom har jag en konsert inbokad i Helsingfors i juni, då är det dags för Celine Dion. Jag tror och hoppas att det blir sjukt bra, det finns liksom inget annat alternativ. Sen blir det spännande att se vad som kommer att dyka upp under Rockoff 2008. Jag hoppas på någon internationell stor stjärna.

Christian Jansson
Studerar musikproduktion i Lappfjärd.
Årets låt: Trots att jag är en långhårig hårdrockare måste jag nog välja Say it right med Nelly Furtado. Det är något extra med den låten.
Årets artist/band: Jonas Hellborgs Art Metal. Ett projektbetonat band som Hellborg plockat ihop i år där min absoluta favoritgitarrist Mattias Eklundh ingår. De spelar den perfekta kombinationen av jazz och hårdrock. Jag hoppas att de åker ut på turné under 2008 så man får se dem live.
Årets åländska artist/band: Som musiker själv måste jag säga Skrå. Jag beundrar att de vågar göra sin egen grej och stå för det.
Årets skiva: Eagles – Long road out of Eden. Bandets frontfigur Don Henley är i tipptoppform. Det här är deras första studioplatta på 28 år och den har fått mycket kritik, men jag älskar den.
Årets konsert: Muse i ishallen i Helsingfors i höstas. Av någon anledning är jag svag för trios, då finns det tillräckligt mycket utrymme för alla i bandet. Dessutom har Muse en fantastisk show och ett fantastiskt låtmaterial. Även Nine Inch Nails på samma arena i våras är en konsert som är värd att nämna.
Årets konsert på Åland: Jag har inte sett så många konserter på Åland i år, bara på Rockoff och Dinos, men ingen som jag speciellt vill nämna.
Mitt eget bästa musikminne från 2007: Det måste ha varit att äntligen få träffa och tala med Janne Schaffer, en gitarrlegend på våra breddgrader. Han kom till skolan och höll en workshop, och sedan spelade han i Vasa. En riktig barndomsfavorit som man äntligen fick träffa.
Förhoppningar på musikåret 2008: Jag hoppas att Kiss får ändan ur vagnen och kommer till Europa igen, senast de var här var 1999. Som musiker hoppas jag på att utvecklas och göra den bästa musik jag någonsin gjort.

MALIN LUNDBERG