DELA
© Nya Åland

Fredrika Runeberg som närvårdare

I lördagens nummer av Hbl fanns en notis om att Merete Mazzarellas bok ”När vi spelade Afrikas stjärna” låg i topp på den finlandssvenska boklistan. På litteraturdagarna talade hon om den boken, men inledde med sin Augustprisnominerade fjolårsbok om Fredrika Runeberg, som hon bland annat beskrev som anhörigvårdare.
”Fredrika Charlotta född Tengström. En nationalskalds hustru” heter boken (recenserad i Nyan 17.11 i fjol). Enligt Merete Mazzarella skulle nog Fredrika i dag ha valt att behålla sitt flicknamn Tengström.
– Hon var oerhört stolt över att vara en tengströmare som hon ansåg vara betydligt förnämare än de ganska enkla runebergarna från Österbotten.


Många roller
Men Fredika Charlotta hade många roller och en av dem var att fungera som det vi i dag kallar anhörigvårdare för den slagrörde Johan Ludvig under hans fjorton sista levnadsår.
– Och Runeberg låg inte bara i sin säng med händerna på täcket, tittade på småfåglarna och tog emot skolklasser som sjöng för honom. Han kunde vara mycket besvärlig. Svår, tvär och deprimerad.


”Lyckligt gift”
Fredrika läste för skalden i timtal varje dag. Ibland fick han för sig att det störde när hon vände blad och då fick Fredrika gå ut i ett annat rum för att göra det…
– Men jag tror ändå att Fredrika var lyckligt gift. Det finns ingen anledning att tro något annat, menade Mazzarella.
Hon hänvisade till vad Märta Tikkanen skrev på sjuttiotalet om svårigheten att leva med ett husgeni: ”men något annat hade jag inte nöjt mig med”.
– Fredrika skulle inte heller ha nöjt sig med något mindre.


Inte bara svärmor
Bland Fredrika Runebergs många roller fanns också den som mor och mormor. Merete Mazzarella berättade om hur Fredrika – som aldrig rest längre än till Nyslott – höll ständig brevkontakt med sina barn ute i världen och med stort intresse förhörde sig om dem och barnbarnen. Det gav en elegant övergång till ”När vi spelade Afrikas stjärna” där hon tar upp svärmors- och svärdotterrollerna och detta att vara mormor och farmor.
– I Sverige tycks boken ha blivit något av en skandalsuccé men tyvärr har man då bara fäst sig vid detta med relationerna mellan svärmor och svärdotter och jag har blivit sågad av Linda Skugge som inte har några problem med sin svärmor.


Förr och nu
Bland sådant som Merete Mazzarella plockade fram fanns en notering om skillnaderna mellan barns beteende förr och nu. Hur man förr lärde sig att avvakta, till exempel med att begära pengar till en biobiljett eller lov att gå ut på kvällen, till dess man såg att föräldrarna fått middagen undanstökad och var på gott humör.
– Dagens barn står i centrum och frågar när det passar dem men kunde man ändå tänka sig att det gammaldags sättet också hade något gott med sig. Kan det att man avvaktar litet också föra med sig lite av inlevelse och känsla för hur andra människor har det, frågade Merete Mazzarella och fick rungande applåder av (den övervägande medelålders och äldre) publiken.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax