DELA
© Nya Åland

EU-urladdning i ladugården

Han gör det inte lätt för åskådaren, Solhagagårds husbonde Elof (Jan-Erik Berglund, som nu börjar få de grå tinningarnas charm).
Elof är självisk, kolerisk, fördomsfull, missunnsam, bakåtsträvande – men också olycklig. Hans enda barn vill inte ta över gården. Och frun Asta (Margareta Österman) som delat Elofs liv och mödor i många år avslöjar en hemlighet som får honom att krevera.
Det är handlingen i pjäsen ”Den sista bonden”, som visas av Pellas ladugårdsteater på skeppargården Pellas i Lemland.
EU-byråkratin gör Elof galen. Janke Berglund är rätt man för jobbet. Hur grinig Elof än är så gillar man honom.
Den till synes oändliga formulärström som unionen fört med sig för landsbygdens folk häcklas vitt och brett. EU, någonstans långt borta, är en enkel måltavla. Och EU-kontrollanterna som besöker gården vet knappt vad som är fram och bak på en ko.
Undra på att Elof längtar tillbaka till en enklare tid, en tid då man kan anta att han fick sina bidrag från landskapet utan alltför många formulär och frågor.
Samtidigt önskar man att han skulle lyssna litet på sin fru eller på det unga paret (Markus Enqvist och Julia Lindström) som kan vara gårdens framtid.
Pjäsen pendlar mellan drama och komedi. I kontrast till Elofs gapiga gåpåande finns Astas lågmälda förnuft. När Elof gormat färdigt om det ena eller andra talar hon honom tillrätta. Hon är en smart kvinna som ständigt ligger steget före. Och då är det konstigt, när hon läser högt ur ett brev från sin son, att det går knaggligt som om hon knappt gått ut ettan i folkskolan.
Läs mer i papperstidningen!

Patrik Dahlblom