DELA
© Nya Åland

Effektfullt med kören Kören

Konsert i Finströms kyrka till förmån för Ålands barnfond den 15 augusti 2007 med Kören, dirigent Guy Karlsson
Det är knökfullt i Finströms kyrka redan en kvart innan konserten med projektkören ”Kören” skall börja. Utsålt står det på lappar utanför kyrkan, och en extra konsert kl 21 är insatt.
Det är nog både namnkunniga sångare och ett gott ändamål – intäkterna går till Barnfonden, vars arbete presenterades kort av Juanita Fagerholm-Urch – som drar man ur huset en sommarkväll. Frågan är om det inte var fler människor i Finström än på PAF-open utanför Arkipelag!


Körpärlor
Kvällens program består av 15 sånger, hälften sakrala och hälften profana. Det är pärlor ur främst svensk och finländsk körlyrik med tyngpunkt på 1900-talet: Knut Nystedt, Otto Olsson, Gunnar de Frumerie, Jan Sandström, Tomas Jennefelt, Jean Sibelius, Hildor Lundvik, Kaj-Erik Gustafsson, Nils Lindberg, Wilhelm Peterson-Berger och Pekka Kostiainen; gott och blandat kan vi kalla det, men utan någon som helst antydan om sötsliskighet! Renässanskompositören Giovanni Luigi da Palestrina och Javier Busto får stå för det utomnordiska.
Kören tågar in, men vad? Är det bara fyra damer som skall sjunga? Körens sopraner står framme framför altaret och stämmer in i det första tonerna av Kyrie ur Missa brevis av Palestrina. De andra stämmorna svarar från olika håll i kyrkan och bygger upp flerstämmigheten. Kören bildar ett kors med dirigenten Guy Karlsson som mittpunkt.
Det är effektfullt, perfekt timing och klangen är homogen. Verket visar klart det som är tongivande för hela kvällen: man musicerar snyggt, rent, precist. Körens klang är enhetlig.Herrarnas starka varma röster är en lisa för örat. Och för en gångs skull är det ingen brist på karlar, åtminstone på pappret är stämbalansen optimal.
Det enda jag saknar är den där lilla udden, klarheten, spetsen i sopranen, som känns lite matt. Om det sen beror på att sångare ur så olika ”skolor/stilar” förenas i en stämma, att stämman kunnat vara lite större eller att folkmängden helt enkelt äter upp en del av den utmärkta akustiken i Finströms kyrka är svårt att säga.
Efter den här sköna början i ”dolby sorround” bjuds vi, som sagt, på en hel rad nordisk körlyrik. Kompositörer och verk presenteras av Erland Mattsson i sjok om cirka fyra stycken. Köruppställningen visar att det handlar om erfarna sångare: i första raden står turvis sopran, alt, sopran, alt osv och i den andra på motsvarande sätt tenor, bas, tenor, bas osv. Man sjunger alltså bredvid en kompis ur en annan stämma.
Johanna Grüssner ur körens led sköter tongivningen.


Vackert
Ur den första delen vill jag gärna lyfta fram Knut Nystedts spännande komposition Peace I leave with you till bibeltext ur Johannes evangelium, och ur den andra delen Gunnar de Frumeries Herren är min herde. I den kändes stämbalansen optimal och dialogen mellan sopran och resten av kören fin.
Jan Sandströms Sanctus var lugn och finstämd med lite annorlunda klanger utan att vara extrem. I Tomas Jennefelts Bön gjorde kören en snabb omrockering och stod nu stämvis. Jennefelts stil är kännspak. ”Vågorna” a-a-a-a-a i stigande och fallande sekunder som bakgrund till texten. – Salve Regina för damkör av Javier Busto är ett fint verk. Altarna utgjorde en bra klangbotten. Slutordet Maria enstämmigt klingade tyst och fantastiskt vackert.


Känsligt
Jean Sibelius Sydämeni laulu (Mitt hjärtas sång) har nog sällan framförts så känsligt som den här kvällen! Guy Karlsson hade valt ett långsamt, närmast andäktigt tempo; den här tolkningen tog andan ur mig!
Så visst var det underbart att sväva med damernas lätta mandelblom till fantastisk bas och lyssna till Nils Lindbergs fina tolkning av Shakespeares text Shall I compare thee to a summer’s day, njuta av den fina fraseringen och mödolösa bocca chiusa (”slutna läppar”) i Peterson-Bergers Som stjärnorna på himmelen, men det var nog först i avslutande Veret tuli mun silmihini av Pekka Kostiainen som jag riktigt hämtat mig och mitt hjärta. Det passade kören mycket bra att melodin hela tiden rörde sig mellan stämmorna, och klangen var fin.
Kören ”Kören” tackades med stående ovationer och bjöd på Jack Mattssons Sommarpsalm ur Katrina som extranummer.

LENA SVARTSTRÖM