DELA

Dahlström har ny Sibeliusbok på gång

Professor Fabian Dahlström fick lysande recensioner för sitt arbete med utgivningen av Jean Sibelius dagbok. Nu kommer Svenska litteratursällskapet med ett nytt verk av Dahlström, om korrespondensen mellan Axel Carpelan och Jean Sibelius.
”Högtärade Maestro! Högtärade Herr Baron!” är titeln på boken som innehåller korrespondens mellan Axel Carpelan och Jean Sibelius under åren 1900–1919. Utgivningen är aviserad till maj.
Fabian Dahlström har varit professor i musikvetenskap vid Åbo Akademi och räknas som en av de främsta Sibeliuskännarna. Som pensionär är han, och hustrun Inga, sedan ett antal år bosatt i Mariehamn.
Sibelius Dagbok, ett mastigt verk på 550 sidor, fick ett mycket gott mottagande. Främst för innehållet men också för den grafiska utformningen, gjord av Antti Pokela, som fick ett hedersomnämnande i tävlingen Finlands vackraste bok.


Inga sensationer
Om den nu aktuella boken med korrespondensen mellan Axel Carpelan och Jean Sibelius säger Dahlström till Nyan:
– Den är en bit av det som följer med när man ägnar sig åt en tonsättare.
Han menar att boken inte kommer att bjuda på någonting väsentligt nytt när det gäller musiken men att korrespondensen mellan Carpelan och Sibelius nog är intressant på många sätt ändå.


Hade visioner
Axel Carpelan – som också är huvudpersonen i Bo Carpelans roman ”Axel” från 1986 – var mycket musikintresserad men saknade formell musikutbildning.
– Men han hade många visioner och kom med många rekommendationer till Sibelius. Det var Carpelan som manade på Sibelius att göra den viktiga Italienresan 1900-1901 och också vidtalade olika mecenater för att göra resan möjlig.
Dahlström konstaterar också att Sibelius ekonomi flera gånger räddades av Axel Carpelans företagsamhet, ofta i samarbete med dennes kusin, riddarhusgenealogen, Tor Carpelan.


Nära vänner
Efter Axel Carpelans död 1919 antecknade Jean Sibelius i sin dagbok: ”För hvem skall jag numera komponera?”, något som ju också bekräftar den betydelse han tillmätte Axel. Brevväxlingen hade utvecklats till en nära vänskap. Sibelius hade ju också tillägnat honom sin andra symfoni.
Brevväxlingen, som enligt utgivaren Svenska litteratursällskapet, är av största intresse för både Sibeliusforskningen och en bredare publik, har i litteraturen hittills endast belysts av olika citat och utdrag, men utges nu i sin helhet:
”Breven ger en gripande och personlig bild av båda parter. Mot Sibelius knappa, skissartade stil står Carpelans vidlyftiga resonemang om allt från vardagliga händelser till politik och religion; han framför synpunkter och reflexioner gällande Sibelius kompositioner och kommer bland annat med förslag till omarbetningar och visioner om framtida verk. Vännerna diskuterar också recensioner, konsertrepertoarer och orkesterbesättningar. Samtida litteratur och filosofi intresserade båda och diskuteras ivrigt.”


Spekulerar inte
Det handlar om en kommenterad utgåva och Dahlström säger till Nyan att han strävat efter att kunna identifiera det som berörs i breven, till exempel de böcker som brevskrivarna refererar till eller konserter som omnämns.
– Däremot har jag försökt undvika all spekulation, säger Dahlström.

JAN KRONHOLM

jan.kronholm@nyan.ax