Men älskling, det fastnar i halsen
– Vart ska vi be honom åka? frågade jag
– Å, be honom köra runt.
Jag sa åt chauffören att köra till Parc Montsouris och steg in och slog igen dörren. Brett lutade sig bakåt i hörnet och blundade. Jag steg in och satte mig bredvid henne. Bilen startade med ett ryck.
– O, älskling, jag har känt mig så olycklig.
ur Och solen har sin gång av Ernest Hemingway
Jag flyttade hemifrån för många år sedan, men ännu står lådor med saker kvar i mitt gamla svartvita flickrum på Hagaslätten. Jag vet knappt vad som döljer sig i ens hälften av lådorna, så att slå sig ner och bara öppna locket på en av dem är den bästa sortens terapi. (En stark tvåa efter att ligga raklång i badkaret med öronen under ytan, min nyfunna favorit in times of stress.)
Sist jag rotade runt bland lådorna hittade jag ett handskrivet brev från min gammelmormor Hilkka, som gick bort för några år sedan. Med darrig kulspets mot poröst papper stod ”Tro aldrig att du är äldre än du är, min kära älskling”. Jag inser att jag har en sjukt laddad relation till ordet älskling. Förmodligen för att för att hon var den enda som någonsin kallat mig det. Kanske är ordet oanvändbart för mig nu. Förseglat för alltid i det där gulnade pappret.
En både älskar och hatar ju laddade ord. Jag brukar inte ha problem med att använda dem – plot twist – orden skapar istället problem för mig. Som när jag flyttade från Åland och plötsligt inte kunde använda kvinnliga könsord som adverb längre. Jag använde under en period the f-word så öppenhjärtligt att det smög sig in i mina högskolepresentationer. Men älskling, det fastnar i halsen.
Jag är den första att slänga ur mig huruvida något är det värsta, bästa eller sjukaste jag hört. Men älskling, det känns lite överdrivet. Superlativ är mitt mellannamn. Men, alltså, att kalla någon älskling skrämmer mig som fan. Känner att jag borde ta upp det här med en psykolog. Jag tar tills vidare inspiration av min favoritanvändare av ordet älskling, Hemingway. Jag vill ju vara Brett i Och solen har sin gång.
Nog blottat av mina innersta känslor, vi går raskt vidare till något jag känner mig desto mer bekväm med. Att hissa och dissa.
Månadens gos
Paljetter hjärta polo! En vid första tanken omöjlig kombination som bara blir så himla rätt. Jag känner mig som en chic, levande discokula i min och planerar att leva i den resten av december. Stylingtips: Stoppa in håret innanför kragen och låt det slarvigt trilla ut under kvällens gång.
Månadens snooze
Vädret. Det må vara klyschigt att prata om vädret, men det är svårt att inte hata på den senaste månadens mörker. Black is the new black var novembers tema i Stockholm. Som fotograf har jag officiellt gått i ide. Väck mig igen när molnen haft sin gång.
