DELA
© Nya Åland

Lång natts färd mot dag

Nu blir det avancerad psykologi-matematik här.
Jag har nämligen kommit fram till att den matematiska formeln för ett problem dagtid kontra nattetid lyder ungefär så här:
Problem (natt) = Problem (dag) upphöjt till sex.
Enklare uttryckt: Alla problem i livet känns mycket värre, större och asigare under sömnlösa nätter.
Och alla har vi ju sådana. Ni vet, då man ligger klarvaken och rids av maror, ångestar, skuldkänslor, tvivel och allehanda skräckvisioner av saker som kan – och med stor sannolikhet kommer att – gå fel.
Insnärjd i skavande, sträva lakan och tyngd av världens, eller i alla fall postnummerområdets, alla problem, förvandlas man från sitt normala, trygga jag till ett litet, blekt och kallsvettigt bromsspår på lakanet.
Man blir en annan människa.
Blöt, rädd, ensam, värdelös.

Jag har döpt min skrajsna natt-version av mig själv till natt-Fred, vilket jag hoppas ska avdramatisera de där skräcknätterna lite. För de behöver avdramatiseras. Eftersom natt-Fred förstorar upp saker och ting bortom alla proportioner.
Några exempel:
Ett viktigt jobbmejl som dag-Fred (det är jag det) har glömt att åtgärda på tidningen där han jobbar, förvandlas nattetid, av natt-Freds panikslagna fantasi, till en lavin av klagomål från läsare och annonsörer. I förlängningen leder det till dag-Freds omedelbara avsked, och i förlängningen till alkoholism, klumpfot och döden.
En liten hak-utbuktning, som på dagtid är en högst ordinär skäggfinne, förvandlas nattetid till en böld som kommer att äta sig uppåt och inåt, tills den har tagit över dag-Freds huvud helt och hållet. Och det resulterar självklart i att dag-Fred hamnar på Aftonbladets hemsida under den där fliken med äckliga kroppsåkommor, där han går under öknamnet ”Mannen med böldhuvudet”. I bästa fall. I sämsta fall är det helt enkelt hak-cancer, som leder till, ja precis, döden.
Dag-Freds älskade lilla sons söta miniläspning som då och då kommer fram, till exempel när han sjunger om ett litet lamm som ”kissar under bordet”, förvandlas på natten till ett hotande handikapp för livet. Det knappt hörbara missljudet blir då ett talfel som kommer att leda till mobbning och utfrysning och i förlängningen till en pappa som medelst kantigt tillhygge utför en otäck hämnd på mobbarna – vilket leder till fängelse, undernäring, misshandel och, japp, döden.

Och så där håller det på. Natt-Fred har inget sinne för proportioner. Han lider av en våldsam brist på perspektiv. Han är en sjuhelvetes pessimist. Men det värsta är att han har ett fruktansvärt bra minne. Han minns varje detalj som dag-Fred någonsin har gjort fel.
Om dag-Fred parkerade fel med bilen 1996 och sen glömde bort att betala böterna, kan natt-Fred påminna honom om det i oktober 2010 – och dessutom nervöst påpeka att det finns en liten, men ändå sannolik risk för att den boten dyker upp igen, och av en nitisk tjänsteman förvandlas till en betalningsanmärkning.
 …  som i sin tur leder till avslag på alla framtida låneansökningar, vilket mynnar ut i fattigdom och misär, ensamhet och stank och förruttnelse.
Som leder till döden, förstås.
Natti natti.