DELA
© Nya Åland

Hemmablindheten och tacokvällar

”Ojj, jaadu. Jag vet inte riktigt.”

”Ja, det är ju lite svårt att säga när man bor där”

”Ingen aning faktiskt. Det finns bra restauranger?”

Så här brukar det låta när Nyans reportrar ger sig ut på turistjakt på Åland och rundar av intervjuerna med glada semesterfirare med att fråga vad man som besökare ska göra i deras hemstad. Ögonbryn upp i luften, små, lätta axelryckningar, frågande ögon, rynkade pannor. Alltid lika slående. Alltid lika svårt. Vad i hela friden gör min stad/ort/ö/håla speciell? ”Inte är väl mina hemmakvarter så spännande?”. För sanningen är, man kunde bo på en guldpläterad gata befolkad av rosa sjökor och skalliga miniatyr-renar, men det skulle ändå vara vardag. Man kunde bo granne med en smaragdgrotta och kanske aldrig ens kikat in. Guldkornen runt knuten är svåra att upptäcka i 9-5 dimman bland fredagstacos och söndagens New Girl maraton.

Jag prövade fråga mig själv samma sak. ”Vad skulle jag rekommendera på Åland?”. Som tur var har jag fått lite övning i att gå i en internationell klass med omåttligt intresse för den glittrande skärgården i Östersjön och jag har en inövad lista av sevärdheter, platser och upplevelser att företa sig på den gröna ön i det blå havet. Jag ler strålande när mina vänner frågar och beskriver övertygande ”ö-luff”, paddlingsäventyr, museer och picknickar i solnedgången på röda klippor. Men jag är en bluff. Allt är bara inövat.

Jag har tillbringat 26 somrar på denna ö och endast sett en bråkdel, smakat en gnutta och upplevt en promille av allt som erbjuds. ”Nej. Det här är ju befängt. Det ska det bli ändring på”, tänker jag och bestämmer mig. Jag ska fara till Kökar! Ja! Kollar turlistor och .. ”Vänta, va? 2,5 timme? Skulle jag inte tvätta på lördag? Och laga lunchlådor? Ja, men jag hinner senare. I augusti kanske. Ja, så får det bli. I augusti. Nej, om jag skulle ta och titta på lite New Girl nu och laga tacos.”