SOS är ett bra alternativ till Ålands lyceum
Då jag läser tidningen Ålands artikel (torsdag 18 mars) om kultur- och utbildningsminister Britt Lundbergs besök reagerar jag på att SOS framställs som en linje för skoltrötta, vilket är ganska långt från sanningen.
Då man kliver in på SOS möts man av egenhändigt tillverkade planscher, vilket inte helt osökt för tankarna till ett lågstadium. Därav benämner många programmet som ”klipp-och-klistra-linjen”. Javisst, vi gör planscher, men brukar planscher som lågstadieelever själva gjort handla om ungdomsledarskap eller samhällsekonomiska kretslopp? Brukar lågstadieelever sedan hålla föredrag utgående från planscherna?
SOS är trots sina planschbeklädda väggar mycket långt från ett lågstadium, och långt från ett självklart val för den skoltrötte. Alla skriftliga arbeten vi gör under de tre år som utbildningen varar strävar efter att få upp nivån på våra arbeten till universitetsnivå.
Vi lär oss alltså att skriva korrekta, vetenskapliga arbeten. Detta är inte lätt. Då vi håller en jämn ström av olika projekt som påbörjas och avslutas finns det massor att göra, kanske inte alltför lockande för den skoltrötte.
Vad som antagligen avsågs i artikeln var att SOS är ett bra alternativ till Ålands lyceum i fråga om pedagogiken. Det är därför många studerande söker sig till just SOS.
För den som intresserar sig för debatten om SOS överlevnad och har tillgång till Facebook finns det en bra grupp där man kan läsa mer om vad både gamla och nya SOS-elever tänker och tycker, och där finns även länkar till de artiklar och insändare som berör ämnet.
Facebookgruppens namn är ”Bevara samhälleliga och sociala programmet (S0S) i dess nuvarande form” och är helt klart värt en titt.
William Ramsdahl,
studerande vid Ålands Yrkesskolas samhälleliga och sociala program
