DELA

Sagan om bio Savoy kan ännu ha ett lyckligt slut

Sten-Åke Häggblom och många andra kritiserar hårt byggnadsnämndens beslut angående Bio Savoys fasadrenovering och ser sålunda inga problem med att fastighetsägaren brutit mot bestämmelserna i stadsplanen och det avtal om restaureringsstöd som han kommit överens om med staden och landskapsregeringen.

När Patrick Landell köpte biografbygganden 2008 var den inte K-märkt. Stadsplanen ändrades på hans begäran om att få K-märka fastigheten och som kompensation få utöver den befintliga byggnaden en tilläggsbyggrätt för själva biografhuset på 254 m2 samt byggrätt på 1200 m2 för en ny bostadsbyggnad i tre våningar vid Ålandsvägen.

Fastighetsägaren har hittills beviljats restaureringsbidrag på 50.000 euro av Mariehamns stad och 85.000 euro av landskapet, totalt 135.000 euro för en K-märkning som han har anhållit om och godkänt. Bygglovet för tilläggsbyggnaderna i biografhuset och bostadshuset vid Ålandsvägen är godkänt och beviljat.

Alla fördelarna har med andra ord tagits emot men motprestationen att följa reglerna om en K-märkning har uteblivit. Inom det privata skulle inte ett sådant förfarande tillåtas.

Det påstås även att det sättet fasadrenoveringen har gjorts skulle vara bättre än det som stadsplanen stipulerar. Varför har då ingen oberoende teknisk sakkunnig förmått inför byggnadsnämnden utfärda ett intyg som skulle stöda den genomförda fasadrenoveringen? Orsaken är förmodligen att byggnaden har förutom i själva biosalongen en nästan halv meter tjock tegelstomme, som ursprungligen haft en kalkputs ovanpå.

Fasaden tillät fuktvandring i alla riktningar som sig bör i en frisk ytterväggs konstruktion. De senare ommålningarna med icke fuktgenomsläppliga plastfärger har varit orsaken till frostsprängning som söndrat putsytan.

Nu har all ursprunglig puts sandblästrats bort och nya styrox liknande skivor fastspikats och limmats i och dikt mot tegelstommen och ett tunt putslager påförts ovanpå. Den nya fasadkonstruktionen hindrar en naturlig fuktvandring inifrån och ut.

Den ursprungligen släta fasaden har svällt upp med djupare fönsternischer som följd. En dylik fasadisolering är allmän på moderna byggnader som har en luftspalt inne i väggkonstruktionen men är helt främmande för äldre stenhus.

Ett samråd mellan fastighetsägaren, byggnadsinspektionen, stadsarkitektkansliet och museibyrån som stadsplanen och avtalet om renoveringsbidrag förutsätter ägde aldrig rum och trots byggnadsinspektionens försök att stoppa renoveringen fortsatte den med konsekvens att de felaktiga åtgärden nu måste rättas till.

Byggnadsnämnden har nu förlängt tidsfristen till sista maj för att avlägsna den olämpliga tilläggsisoleringen från fasaden och återställa den med en putsyta på tegelfasaden. Både stadsarkitektkansliet och byggnadsinspektionen ställer sin sakkunskap till fastighetsägarens förfogande för att tillsammans hitta en bra och hållbar lösning på frågan.

Nu när den nybyggda mindre biosalongen ställs i ordning är det en lämplig tidpunkt att helt enkelt avlägsna isolerskivorna från fasaden och ge byggnaden en enhetlig och tekniskt lämplig putsyta.

Om åtgärden genomförs i enlighet med stadsplanen slipper fastighetsägaren inte bara att betala vitet på 200 000 euro men kan dessutom erhålla det resterande beloppet av restaureringsbidraget om 50 000 euro från staden.

SIRKKA WEGELIUS

STADSARKITEKT