Öppet brev till landskapsregeringen
Åland är ett enspråkigt svenskt självstyrt landskap, något som garanterats i internationella konventioner. Ett språk är mycket mera än det rent språkliga uttrycket (uttal, ord och meningar). Intimt förknippat med ett språk är också kultur i dess vidsträcktaste betydelse: sedvänjor, odlingsmetoder, fiskemetoder, rim, ramsor, visor, sagor, maträtter, kunskaper om användandet av lokala växter och djur. Kännetecknande för oss människor är att så länge allt är tryggt och invant engagerar vi oss inte. Men den dagen vi ser vår språkliga tillvaro hotad, reagerar vi. Och vi reagerar starkt, eftersom vi känner oss kränkta.
Just för att vi känner vår språkliga tillvaro hotad, reagerar vi så starkt på frågan om språken på kartan. Det är dags för myndigheterna att ta denna vår reaktion på allvar. Dagligen i våra uppköp i butikerna runt om på Åland märker vi, att informationen på varorna i allt mindre utsträckning finns på svenska. Ibland saknas den helt.
Oftast är den svenska texten med så små bokstäver att det är så gott som omöjligt att kunna läsa den utan förstoringsglas. Det talas om att myndigheterna ska ”bevaka svenskan på Åland”. Det är inte en bevakning som behövs, utan ett aktivt ställningstagande för att svenskspråkiga också ska få ta del av information, t ex på varor man köper.
Att vara tvungen att strida med firmor på Åland för att få instruktionsbok på svenska (i stället för på finska) till en slåttermaskin tillverkad i Tyskland är under lågvattenmärket!
Naturligtvis tycker en del att ”kartnamnsbråket” är uppförstorat av medierna, och ”det spelar väl ingen roll; Mariehamn och Åland står ju först. Att det står på finska under gör väl ingenting?” Gör det inte? Jo! Tyvärr verkar det som om informationen från Lantmäteriverket om att ”Åland” ska stå först inte har nått fram till utländska kartinstanser.
Följden är att datoranvändare inte hittar namnet ”Åland” på de internationella kartor vi använder på nätet, trots att Institutet för de inhemska språken säger ”Om kartan är på något annat språk än finska eller svenska står namnen endast på svenska, det vill säga Åland och Mariehamn, om annat bruk inte råder i språket i fråga.” Det uttalandet är naturligtvis ok, men verkligheten är en annan. Känslan att som facebook-användare läsa att jag bor i Kumlinge Ahvenanmaa är mycket märklig: ”Det är ju inte jag!”
Frågan om språken på kartan har tagit en olycklig och onödig vändning! Frågan är ju så enkel: Eftersom Åland är svenskt, ska namnen stå på svenska på kartan. Enbart! Namnen är en signal till alla att Åland är ett svenskt område. (I finskspråkiga texter används naturligtvis de finska namnen!)
Lantmäteriverket i Finland är ett ambitiöst verk som har som målsättning att göra de bästa grundkartorna i världen. Under åren 1982 och 1983 reviderades grundkartan över Åland. Då tog Lantmäteriverket hjälp av Institutet för de inhemska språken för att få de åländska ortnamnen korrekt återgivna på kartan.
Tillsammans med Kurt Zilliacus, som då var chef för den svenska avdelningen på institutet, deltog jag i revideringen av de åländska ortnamnen. Detta arbete fick jag pga mina insikter i de åländska dialekterna samt lokalkännedom i landskapet.
Att Lantmäteriverket i den nu aktuella frågan än en gång rådfrågat Institutet för de inhemska språken är olyckligt. Språkvetarna på institutet saknar insikt om Ålands enspråkigt svenska status: Åland är enspråkigt svenskt område i Finland, medan det övriga Finland är tvåspråkigt.
Svårare än så är det inte!
Eva Sundberg, Kumlinge Björkö
PS. Det heter ortnamn (utan s).
