Nyans värderingar borde ses över
Det hör förvisso till journalistiken att rapportera om nyheter, både goda och dåliga.Men återigen (förra veckan) anser jag att Nyan har klivit ett steg för långt i sin bildsättning när det gäller en dödsolycka.
För några år sedan omkom en motorcyklist på östra utfarten, i en krock med en mindre lastbil.Trots att motorcykelföraren bara var en avlägset bekant till mig, berördes jag illa av bilden som Nyan då publicerade, som visade hela scenariot.Även vid arbetsolyckan vid utbyggnaden av Kantarellen, gjorde man samma sak. En bild på när betongfundamentet lyftes upp, där man kunde se de mörka fläckarna av blod på väggen.
Är man sensationslysten, kan dessa bilder vara tilltalande. Men eftersom journalister även är mänskor, så kan man kräva en viss förmåga till empati även från denna yrkeskår.
Det finns alltid en mängd efterlevande anhöriga, som tvingas se, eller åtminstone veta att dessa bilder publicerats till allmän beskådan.
Åland är ett litet samhälle, och man blir sällan så anonym som man blir i större städer.Att de rikstäckande tidningarna publicerar såna här bilder, kan väl delvis förklaras med att de är distanserade från den verklighet de beskriver, och inte behöver stå öga mot öga med, eller förklara sig för dem som drabbas.
Men här är det annorlunda.
Här är det grannens väninnas son, eller sonens fotbollskompis kusin,eller någons avlägsna släkting.Den som skrivit en artikel/tagit en bild, kommer högst troligen att springa på någon av den omkomnes anhöriga.För journalisten, som kanske inte vet att det är en anhörig, spelar det kanske ingen större roll.Men det gör det för den anhöriga. Kanske tidningens personal kunde, i likhet med till exempel vårdpersonal, gå kurser i anhörigkontakt och etiskt tänkande?
Man försvarar sig alltid med, att ”det är vårt jobb, och vi beklagar om ni tog illa upp”.Men man ändrar aldrig sitt arbetssätt, trots kritik.
Visst hör det till att rapportera, men man kan göra det utan stötande bilder.
Det är just närheten till och respekten för sina medmänskor som gör en liten ort så trygg och bekväm att leva i. Nyans etik rimmar illa med en sån filosofi.
Cita Nylund
Att vara journalist är att gå en ständig balansgång mellan det som är privat och det som är offentligt. I svåra fall, till exempel vid olyckor, diskuterar vi ofta var vi ska dra gränsen för allmänintresset. En sådan går vid att visa människor som är döda eller skadade. Det gör vi inte. Nya Åland har valt att visa bilder från olycksplatser, inte bara av sensationslystnad, utan för att de berättar något som allmänheten kanske behöver veta. Det är dock alltid välkommet med en diskussion om huruvida våra gränsdragningar är de riktiga. Sist och slutligen är det läsarna som bestämmer det.
Nina Fellman
chefredaktör
Nya Åland
