Något i samhället är fel – del III
Att blåsa larmsignal då det är fara, är ingen angenäm uppgift. Det vore mycket trevligare och angenämare att tala om för folk att allt står väl till och ingen fara är å färde. Redan på Gamla Testamentets tid bar man hellre fram goda budskap än varningssignaler. Även de som ansågs vara profeter föll för den frestelsen.
I Hesekiels bok kan vi läsa följande.”Eftersom, ja, eftersom de förde mitt folk vilse, genom att de sade: ’Allt står väl till’, och dock stod inte allt väl till, och eftersom de , när folket bygger upp en mur vitkalkar den, därför må du säga till dessa vitkalkare att den måste falla. Ett slagregn skall komma – ja, ni skall fara ned ni hagelstenar, och du skall bryta ned den du stormvind! Och när så väggen faller, då skall man förvisso säga till er:’Var är nu vitkalkningen som ni strök på’. Därför säger Herren, Herren så: Jag skall i min förtörnelse låta en stormvind bryta lös, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min förtörnelse, så att det blir ett slut på detta.”
Nog vitmenar, och vitkalkar också vi nutidsmänniskor och ledare både det ena och det andra och säger att det inte är farligt. Det är inte ungdomars och barns fel att det ser ut som det ser ut i samhället. Inte heller bara de äldre generationernas som inte förmått se skillnad på svart och vitt på gott och ont, utan största ansvaret ligger på dem som varit folkets ledare och bort vara dess sköldar. Vi har raserat grunder, murar och skyddsmekanismer. Nu står vi inför fakta och börjar inse att det är för sent att göra något.
Låt mig än en gång citera David Wilkersson: ”Hur länge till kan Gud tillåta att oanständiga, demoninspirerade, perversa och sadistiska filmer visas på TV och i biografsalonger utan någon som helst kontroll. Vårt land är liksom stunget genom denna överväldigande utgjutelse av orenhet. Domstolarna står hjälplösa och skygga, dess ledare fruktar att handla och rättrådiga människor blir apatiska. Alla hämningar släpps loss, skuldkänslorna är borta. Utan att vi förstått hur det gått till har vi blivit värre än Sodoms människor. Porr och prostitution invaderar nu varje del av vårt korrumperade samhälle i en kriminellt belastad industri som omsätter miljardbelopp varje år.”
TV och internet som skulle kunnat bli till stor välsignelse om de använts på ett vist sätt, har blivit hela folkets avgudar. En del anser att våldet i TV och Internet inte har någon större betydelse. Vi borde vid det här laget veta bättre. En våldsvåg sköljer över länderna, ondskefull och vittomfattande. Skulle det inte sätta spår då barn redan innan de kan gå börjar matas med fruktansvärda våldsscener i filmer som de vuxna ”bara måste se på”. I en undersökning har det visat sig att vid 18-års ålder har en ungdom redan använt sex år åt att titta på TV – hur mycket mer nu i dataåldern? Och det skulle inte sätta spår? Mycket konstigt i så fall!.
Så har vi alkohol och droger som fördärvar tusentals och åter tusentals ungas liv. Då det gäller droger anser väl de flesta att de är farligt och borde förbjudas, medan alkoholen blivit accepterad och används nästan överallt. Oberoende hur mycket skador och lidanden den åstadkommer är den en ”helig ko” som inte skall röras.
Skrev i min förra artikel att vi blivit så försiktiga även inom kyrkorna, så vi måste låta folket få som de vill också om de ropar ”Korsfäst”.
Tänkte då på Ecce Homo-utställningen för något år sedan. Större delen av kyrkan teg, medan en av de högste i muslim-världen sade att de aldrig skulle tillåta att Jesus skymfas på detta sätt även om de inte tror att han är Guds Son. Man teg också ganska ”mangrant” då en åländsk konstnär gjorde en fågelskrämma i form av Jesus Kristus som korsfäst som hon tänkte ställa ut i en tävling på ”skördedagarna”. Projektledaren satte stopp. Heder till henne. Provokationer fortsätter på olika håll som visar att respekten för det heliga snart är ett minne blott.
Vad finns då att göra om situationen är så mörk? Bibeln manar till omvändelse. Inte en omvändelse till fanatism och världsfrånvändhet, utan till en sund gudsfruktan.
Det finns en väg tillbaka. En väg till ett meningsfullt liv för de unga, för Gud är inte död. Han vill uppväcka viljan hos den unga generationen att ta tillbaka de områden i livet de förlorat. Låta dem känna att de är en viktig del av familjen. Ge dem ansvar, så de får känna att de är värdefulla. Om de låter Gud få företräde i sina liv, vågar säga stopp då det gäller områden där ondska och makt korrumperat, lurat och vilsefört, om de blir fyllda av glädje och entusiasm inför en så stor utmaning, kan de bli troshjältar som räddar världen från att gå ännu längre i galenskap.
Vi äldre då.? Det finns tid för ånger, omvändelse och förlåtelse även för oss.
Doris Jansson
