En genomtänkt bevarandeplan saknas
Det är något överraskande att Hanna Hagmark-Cooper i en insändare den 24 maj 2017 fortsätter försvara bygget av en torrdocka för Pommern. Innehållet i insändaren understryker dockans betydelse för en storsatsning på förmedling av det kulturarv Pommern representerar. Något som ingen opponerat sig emot. Däremot har debatten rört hur fartyget Pommern ska bevaras. I den slutrapport från 18.1.2016 som ligger till grund för beslutet i fullmäktige att investera 7 320 000 euro i projektet kan man läsa att det inte finns någon genomtänkt bevarandeplan för Pommern.
Det finns underhållsplaner men inte en antikvarisk bevarandeplan som säkrar skrovets plåtar och andra delar som riskerar att förstöras av tidens tand. En bevarandeplan som fordras för att göra Pommern till det unika bevarandeprojekt som man utlovar. När en sådan bevarandeplan ska vara klar och vem som ska godkänna den är inte känt. Däremot är det pinsamt att så gott som alla beslutsfattare ignorerat det faktum att det inte funnits någon långsiktig och genomtänkt bevarandeplan för Pommern när besluten om byggande av en docka fattats. Det kan kanske jämföras med att man besluter att bygga ett hus utan ritningar och beställer en dyr inredning att glädja sig över.
I insändaren påstås saker som är svåra att tro på. Hanna Hagmark-Cooper skriver att: ”Pommern blir på inget sätt instängd i sin nya hamn; möjligheten att ta ut henne på seglats är densamma som tidigare sannolikheten likaså”. Möjligheterna att ta ut henne försvåras radikalt om hon placeras i en docka. För att få Pommern ut från dockan måste åtminstone två av ÅSS:s flytbryggor flyttas, både när hon ska in och ut ur dockan. Det föreställer jag mig att är ganska svårt och dyrt.
Att Hagmark-Cooper nu kan tänka sig att ta ut Pommern ur sin framtida docka känns inte trovärdigt efter alla hennes insändare om vikten av att uppbevara fartyget i Pommern i en torrdocka där alla reparationsarbeten framöver ska utföras. Vilken insändare ska vi tro på?
I insändaren finns en oro för att projektets tidtabell försämrar Sjöfartsmuseets ekonomi om inte Pommern kan flyttas till den nybyggda dockan sommaren 2018. Oron är berättigad. Den främsta orsaken till förseningen är en misslyckad upphandlingsprocess.
Den skulle enligt Pommernkommitténs egen tidtabell ha varit slutförd i slutet av augusti 2016. Efter tre anbudsförfrågningar lyckades kommittén vaska fram ett förslag i april 2017. Det vinnande anbudet avviker helt från den ursprungliga betonglösningen vilket får anbudsvalet att framstå som klandervärt. Ansvaret för projektets framtida tidtabell ligger helt och hållet på den expertis som Pommernnämnden säger sig representera.
Barbro Sundback (S)
Hanna Hagmark-Cooper svarar:
Som tidigare nämnts har Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum genom ett avtal med Mariehamns stad i uppdrag att förvalta Pommern. Bakgrunden till avtalet ligger i att Staden önskade få en huvudman med professionell museal expertis att leda bevarandearbetet och den publika verksamheten för fartyget eftersom man ansåg att man inte själv hade det kunnandet.
Musealt bevarande är ett komplext ämne. Det är en ständigt pågående process där många aspekter ska vägas in och där den största delen sker ”bakom kulisserna”, vilket medför att det för en lekman kan vara svårt att till fullo förstå.
Stiftelsen har sedan avtalet med Mariehamns stad trädde i kraft den 1 mars 2015 vidtagit en rad åtgärder för att stärka bevarandearbetet ombord. Förutom att anställa en teknisk arbetsledare och göra en detaljerad utredning över ingrepp och åtgärder som gjorts ombord sedan 1939, har vi tagit fram en bevarandepolicy som föreskriver hur vi ska förhålla oss till arbetsmetoder ombord och till fartygets historiska material och ursprungliga struktur. Denna policy styr underhållsplaneringen och den finns alltid med som vägledning då arbete genomförs. Ett utmärkt exempel på detta är det nu pågående däcksbytet. Samma principer kommer att styra arbetet med skrovunderhållet, där dockan är en väsentlig komponent.
Under hela den tid jag har varit involverad i Pommern, vilket är i mer än 20 år, har det aldrig funnits seriösa planer på att ta ut fartyget på seglats. Det är först i samband med den nu pågående debatten som den idén har lyfts fram, dock inte av Stiftelsen. Från vår sida finns i nuläget inga planer på att segla med Pommern, vilket betyder att sannolikheten de facto är densamma som tidigare. Likaså är möjligheten densamma om det i framtiden skulle bli aktuellt, eftersom dockan, precis som brukligt är, förses med en öppningsbar port. Pommern blir med andra ord inte instängd för evigt, som vissa verkar befara.
Upphandlingen har tyvärr varit långdragen och komplicerad men den har följt EU:s regelverk. I den andra och sista upphandlingsomgången tilläts anbudsgivarna, helt i enlighet med EU-reglementet för upphandling, föreslå alternativa konstruktionslösningar och det vinnande förslaget från den rundan fyller alla krav på kvalitet och funktion som efterfrågades i upphandlingen. Där finns inget att klandra på.
Som jag skrev tidigare befinner vi oss nu vid ett vägskäl där vi måste välja att gå framåt eller bakåt. Att stå stilla är inget val. Ingen vinner på att försena projektet ytterligare. Tvärtom, genom att skjuta projektet på framtiden skjuter vi det också i sank. Låt oss istället ta den här chansen och bygga för framtiden. Det vinner alla på, inte minst Pommern.
Hanna Hagmark-Cooper
